Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Tanbîhât ´alâ Ahkâm takhtassu bil-Mu’minât, s. 77-78

2 – Graviditet och amning

Om fastan skadar gravida och ammande kvinnor, deras barn eller bådadera, slipper de fasta. Om hon låter bli att fasta utav fruktan för barnet allena, ska hon ta igen de uteblivna dagarna samt föda en fattig person för varje dag som hon inte fastar. Om hon låter bli att fasta utav fruktan för sig själv, ska hon bara ta igen de uteblivna dagarna. Gravida och ammande kvinnor inkluderas nämligen till Hans (ta´âlâ) ord:

وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ

”… och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta.”1

Hâfidh Ibn Kathîr (rahimahullâh) sade:

”Till dem inkluderas gravida och ammande kvinnor som fruktar för sig själva eller för sina barn.”2

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Om den gravida kvinnan fruktar för sitt foster, ska hon låta bli att fasta. Därefter ska hon ta igen de missade dagarna och förse en fattig person med cirka 400 gram bröd för varje dag som hon inte fastar.”3