60. Den kloke och rikedomen

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”´Amr! Så förträffligt det är med en rättfärdig egendom hos en rättfärdig man!”

2 – I denna rapportering deklarerar profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att det är tillåtet att samla på sig pengar sett till att det är obligatoriskt och lovligt för personen som lever upp till pengarnas rättighet. Det är klart och tydligt att den rättfärdiga egendomen nämns tillsammans med den rättfärdige mannen. Ty det är endast tillåtet att samla på sig pengar om de inte är förbjudna för personen. Därpå skall personen leva upp till Allâhs rättighet i de pengarna.

3 – Qays bin ´Âsim sade till sina söner när han låg på sin dödsbädd:

”Ha och tjäna pengar! De kännetecknar den givmilde. Den som har pengar behöver inte den fördömde. Jag varnar er för att tigga av människorna! Tiggeriet är människans sista försörjning.”

4 – Det som dock nyttar en person bäst i de båda liven är gudsfruktan och goda handlingar.

5 – Den kloke är ålagd att som ungdom arbeta för att uppfylla sina behov, som något som aldrig lämnar honom, och rätta till sin religion, som något som han inte hittar i morgon. Hans förhållande till pengarna skall vara så att han kan leva, skydda sig själv, gagnas av det i nästa liv och behaga sin Skapare. Fattigdomen är bättre än den förbjudna rikedomen. Den rike och ovärdige är uslare än en hund.

6 – Muhammad bin al-Munkadir sade:

”Rikedomen är en bra hjälp till gudsfruktan.”

7 – az-Zubayrî sade:

”´Umar bin al-Khattâb gick förbi Muhammad bin Maslamah som stod och planterade små palmer. Han sade: ”Ibn Maslamah! Vad gör du?” Han svarade: ”Det du ser. Jag gör så att jag inte behöver andra.”

8 – ´Abdân sade:

”Jag kom in till ´Abdullâh bin al-Mubârak som satt och grät. Jag sade: ”Abû ´Abdir-Rahmân! Varför gråter du?” Han svarade: ”Jag har förlorat en vara.” Jag sade: ”Gråter du för en egendom?” Då sade han: ”Den upprätthåller min religion.”

9 – En av de lyckligaste människorna är personen som är avhållsam när han är rik och nöjd när han är fattig. Den fattige blir tvungen att lämna blygheten. Fattigdomen förstör ens intellekt och värdighet. Den tar bort kunskapen och etiketten. Fattigdomen är nästan otro. Den fattige är alltid misstänkt. Han är benägen till alla prövningar. Det enda undantaget är den fattige som får ett fromt och belåtet hjärta.

10 – Ayyûb sade:

”Abû Qilâbah sade till mig: ”Ayyûb! Håll dig till din marknad. Dina bröder kommer att se upp till dig så länge du inte behöver dem.”

11 – Det finns inte en egenskap som är berömvärd i den rike utan att samma egenskap är klandervärd i den fattige. Om den fattige är öm, sägs det att han är dum. Om den fattige är klok, sägs det att han är slug. Om den fattige är vältalig, sägs det att han pratar strunt. Om den fattige är smart, sägs det att han är brysk. Om den fattige är tystlåten, sägs det att han är okunnig. Om den fattige är försiktig, sägs det att han är feg. Om den fattige är kunnig, sägs det att han är våghalsig. Om den fattige är generös, sägs det att han är slösaktig. Om den fattige är sparsam, sägs det att han är snål.

12 – De värsta pengarna är de som är förtjänade på ett förbjudet sätt och spenderade på ett förbjudet sätt. Pengarnas existens och icke-existens beror inte på tålamod och kryphål. De beror på den allvetande Skaparens fördelningar och gåvor.

13 – Ka´b sade:

”Den förste som tillverkade guldmynt och silvermynt var Âdam (´alayhis-salâm). Han sade: ”Det går inte att leva utan dessa två.”