6. Varning för umgänge med Ahl-ul-Bid´a

Till Sunnahs grunder hör även:

”… undvika umgänge med Ahl-ul-Ahwâ’…”

Ty umgänge med Ahl-ul-Ahwâ’ brukar oftast orsaka villfarelse i hjärtat. Många människor luras av sin kunskap och smarthet varefter de umgås med Ahl-ul-Bid´a. Sålunda låter Allâh dem klara sig själva varpå de går vilse. Det är ren fakta. Imâm Ibn Battah (rahimahullâh) indikerade det när han sade:

”Vi känner folk som brukade förtala och förbanna Ahl-ul-Bid´a. När de sedan började sitta med dem och umgås med dem blev de som dem.”

Det är ren fakta oavsett tid och plats. Vissa stora personligheter har lurat sig själva och dessvärre fallit i innovationer. Jag vill inte nämna några namn. Studenterna vet vilka de är. Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade:

”… undvika umgänge med Ahl-ul-Ahwâ’…”

Beviset för det är:

وَإِذَا رَأَيْتَ الَّذِينَ يَخُوضُونَ فِي آيَاتِنَا فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ حَتَّى يَخُوضُواْ فِي حَدِيثٍ غَيْرِهِ

”Om du ser människor [i lättsinne] ge sig in i en diskussion om Våra budskap, dra dig då ifrån dem till dess de övergår till andra ämnen.”1

Sitt inte med dem. Lättsinnigt diskuterar de om Allâhs skrift och talar om Allâh utan kunskap. Innovationer är baserade på att folk talar om Allâhs religion och skrift utan kunskap och associerar falskhet med Allâhs skrift och sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Därav är det obligatoriskt att hålla sig borta från dem. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade som sagt:

”Om ni ser dem som följer det oklara skall ni veta att det är dem som Allâh har beskrivit. Akta er därför för dem.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Mot slutet av tiden kommer det att komma ett folk till er med något som varken ni eller era fäder känner till. Jag varnar er för dem.”2

Det är ytterligare en varning för umgänge med Ahl-ul-Bid´a.

Om du har kunskap och kan klargöra saker och ting, så får du kalla okunniga och bedragna till sanningen och klargöra den för dem. Men att sitta med dem i form av vänskap, sällskap och umgänge, så är det ett fel som leder till villfarelse. Den kloke är skyldig att undvika sådant. Följeslagarna varnade för sådant. Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) och efterföljarnas imamer såsom Ayyûb as-Sikhtiyânî och Ibn Sîrîn (rahimahumâ Allâh) är ett exempel på dem. De lyssnade inte till innovatören om han så skulle läsa upp en hadîth eller Qur’ân-vers. När de blev frågade om orsaken sade de att de fruktade att bli drabbade av en obotlig prövning. Inget motsvarar sundheten. Människan skall inte utsätta sig själv för prövningar och framför allt inte om hon vet att hon är svag.

16:68

2Muslim (6).