6. Tillåtna handlingar under fastan

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

al-Mukhtasar fî Ahkâm-is-Siyâm, sid. 23-26

1 – Fastan bryts inte om den fastande råkar äta eller dricka utav glömska. Enligt majoriteten är denne inte heller ålagd att kompensera dagen. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som under tiden han fastar glömmer bort sig och börjar äta eller dricka, skall fullborda sin fasta. Det är ingen annan än Allâh som har gett honom att äta och dricka.”1

Hadîthen bevisar att den glömske inte är ålagd att ta igen dagen. Det är den korrekta åsikten och delas av majoriteten av de lärde.

2 – Den som råkar få vatten i halsen då han badar, sköljer munnen eller snyter näsan, har inte brutit sin fasta. Detsamma gäller om han råkar svälja en fluga. Oavsiktligt svalg av damm, mjöl och liknande bryter inte heller fastan. Ty det är oundvikligt samt ofrivilligt. Allâh (ta´âlâ) sade:

لاَ يُكَلِّفُ اللّهُ نَفْسًا إِلاَّ وُسْعَهَا

”Allâh lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära.”2

3 – Den fastande får lov att bada. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anha) sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vaknade på morgonen efter att ha haft samlag för att därefter fasta vidare i Ramadhân.”3

4 – Den fastande får lov att svalka sitt huvud med kallt vatten och skölja sin mun. En följeslagare sade:

”Jag såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i al-´Ardj hälla vatten över sitt huvud medan han fastade, antingen på grund av törst eller också på grund av värme.”4

5 – Fastan förblir korrekt om den fastande betvivlar infallen gryning och följaktligen väljer att äta eller dricka. Därtill är han inte ålagd att ta igen den dagen. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَكُلُواْ وَاشْرَبُواْ حَتَّى يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ

”Och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker.”5

Den som däremot betvivlar solnedgång och saknar såväl vetskap som starka aningar om den och väljer att äta eller dricka, ska ta igen den dagen eftersom det i princip fortfarande är dag.

6 – Den fastande får lov att kyssa och kela med sin hustru så länge han inte fruktar att bli upphetsad eller utsöndra något. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade kyssa och kela medan han fastande. Han kunde hålla sig bättre än ni.”6

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade också:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kysste en av sina fruar medan han fastade”, varefter hon började skratta7.

Hafsah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade kyssas medan han fastade.”8

Också Umm Salamah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade kyssa henne medan han fastade9.

Dessa hadîther bevisar att fastan är korrekt. De bevisar också att den fastande får kyssas och smekas så länge han inte befarar utlösning eller till och med försats om han har lätt för att få utlösning. Om han fruktar någon som helst utsöndring måste han avstå från kyss och smek. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade trots allt:

“Han kunde hålla sig bättre än ni.”

Det är obligatoriskt att värna om fastan så att den inte bryts. Allt en plikt beror på är också plikt.

Kyssar, smek, upprepade blickar och onani som resulterar med utlösning bryter fastan. I detta fall måste den fastande ta igen den dagen. Han behöver emellertid inte sona eftersom soning gäller enbart samlag under Ramadhân. Utlösning till följd av en tanke eller en spontan blick bryter inte fastan eftersom bådadera sker ofrivilligt.

7 – Åldringar och kroniskt sjuka behöver inte fasta. Istället ska de föda en fattig person för varje utebliven dag. Det vill säga om de inte klarar av att fasta, säger majoriteten. Majoriteten menar att även om versen:

وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ

”Och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta.”10

är avskaffad, kvarstår domen om att den som inte klarar av att fasta på grund av ålderdom eller kronisk sjukdom föder istället.

8 – Det är rekommenderat för den dödes förmyndare att fasta för den döde. Förmyndarens fasta är i så fall giltig och den renar den dödes samvete. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en person dör och är ålagd att fasta, får hans förmyndare fasta för honom.”11

Förmyndaren kan också föda en fattig person för varje utebliven dag. Det är alltså upp till honom ifall han vill fasta eller föda.

1 al-Bukhârî (1933) och Muslim (1155).

2 2:286

3 al-Bukhârî (1926) och Muslim (1109).

4 Abû Dâwûd (2365).

5 2:187

6 al-Bukhârî (1927) och Muslim (1106).

7al-Bukhârî (1928).

8 Muslim (1107).

9 al-Bukhârî (1929).

10 2:184

11 al-Bukhârî (1925) och Muslim (1147).