6. Kall och debatt under vallfärden

5 – Lärda och förträffliga människor är ålagda att lära vallfärdarna vallfärdens ritualer och domar enligt Qur’ânen och Sunnah. Det skall dock inte distrahera dem från kallet till Tawhîd som är grunden till islam och anledningen till varför sändebuden har sänts och skrifterna uppenbarats. De flesta vi har träffat – vissa av dem till och med associeras med kunskap – har varit fruktansvärt okunniga om Allâhs monoteism och egenskaper. Dessutom försummar de helt att muslimernas dogmer, förgreningar, affärer, uppföranden, politik, ekonomi och annat vardagligt måste enas av Qur’ânen och Sunnah.

De måste veta att alla höjda röster och reformer som inte är baserade på denna grund och raka väg, orsakar bara muslimernas splittring och försvagning, förnedring och förödmjukelse. Det bevisas som bäst av dagens vardagsbild.

Vid behov är det tillåtet att föra fina debatter. Den förbjudna typen av debatt under vallfärden är den som sker i lögnens och falskhetens namn. Den är förvisso förbjuden i alla fall, precis som alla andra synder. Förbudet gäller sålunda inte den påbjudna debatten som exempelvis nämns i Hans (ta´âlâ) ord:

ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”Kalla med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt.”1

Skulle debatt med fanatiska meningsmotståndare vara lönlös och kanske till och med medföra otillåtna följder, är det bättre för kallaren att avstå. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag ansvarar för ett hus i utkanten av paradiset för den som utelämnar en dispyt ehuru han har rätt.”2

1 16:125

2 Hadîthen är god. Dess fullständiga text finns i ”Sahîh al-Djâmi´ as-Saghîr” (1477).