Imâm ´Abdul-´Adhîm bin ´Abdil-Qawî al-Mundhirî (d. 656)

at-Targhîb wat-Tarhîb (388)

Kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/278-279)

388 – Rabî´ah bin Ka´b (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag tjänade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om dagarna. På kvällarna begav jag mig till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dörr och övernattade hos honom. Jag slutade inte höra honom säga:

سبحان الله، سبحان الله، سبحان ربي

”Fri är Allâh från brister. Fri är Allâh från brister. Fri är min Herre från brister.”

Till sist fick jag nog eller också somnade jag. En dag sade han: ”Rabî´ah! Fråga mig något, så kommer jag att ge dig det.” Jag sade: ”Låt mig tänka.” Jag kom på att jordelivet ska upphöra och avta, så jag sade: ”Jag ber dig, Allâhs sändebud, att åkalla Allâh att skydda mig mot Elden och införa mig i paradiset.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev tyst, varpå han sade: ”Vem har befallt dig det?” Jag sade: ”Ingen har befallt mig det, men jag vet att jordelivet ska upphöra och avta och att du har den position du har hos Allâh, så jag ville att du åkallade Allâh för mig.” Han sade: ”Jag kommer att göra det. Se därför till att hjälpa mig med mycken Sudjûd.”1

Rapporterad av at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” via Ibn Ishâq. Formulering är hans. Muslim och Abû Dâwûd rapporterade en kortare version. Hos Muslim står det:

”Jag övernattade med Allâhs sändebud och försåg honom med hans tvagningsvatten och ärenden. Han sade till mig: “Fråga mig.” Jag sade: ”Jag ber dig om ditt sällskap i paradiset.” Han sade: ”Något annat?” Jag sade: ”Det är allt.” Då sade han: ”Se då till att hjälpa mig med mycken Sudjûd.”2