Publicerad: 2008-05-03
Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Sifatu Salât-in-Nabî, sid. 79-80

Ibland förrättade han bönen barfota och ibland i sandaler¹.

Han tillät detta för sitt samfund och sade:

”Om någon av er förrättar bönen, skall han antingen ta på sig sandalerna eller också lägga dem mellan sina fötter så att han inte besvärar någon med dem.”²

Han bekräftade att man ibland förrättar bönen i dem och sade:

”Skilj er från judarna, ty de förrättar inte bönen i sina sandaler eller läderstrumpor.”³

Ibland hände det han tog av sig dem under bönen, för att därefter fortsätta förrätta den. Abû Sa´îd al-Khudrî sade:

”En dag ledde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) oss i bönen. Mitt under bönen tog han av sig sina sandaler och lade dem till vänster om sig. När människorna fick syn på det, tog även de av sig sina sandaler. Efter att han hade förrättat bönen, sade han: ”Varför tog ni av er era sandaler?” De sade: ”Vi såg att du tog av dig dina sandaler så vi tog av oss våra sandaler.” Då sade han: ”Djibrîl kom till mig och talade om för mig att det finns orenhet (eller så sade han ”lort”) på dem (och i en annan rapportering ”smuts”) så jag tog av mig dem. Om någon av er skulle komma till moskén, skall han titta på sina sandaler. Skulle han se att det finns någon orenhet (eller så sade han ”lort”) på dem (och i en annan rapportering ”smuts”) skall han ta bort den och förrätta bönen i dem.”⁴

Om han tog av sig dem brukade han lägga dem till vänster om sig⁵.

Han brukade även säga:

”När någon av er ber skall han inte lägga sina sandaler till höger om sig eller till vänster om sig så att de hamnar till höger om någon annan, frånsett om det inte finns någon till vänster om honom. Låt honom i stället lägga dem mellan sina fötter.”⁶