Tarâwîh är nattbönen som bes i samling i Ramadhân. Dess varaktighet är från ´Ishâ’ till gryningen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uppmuntrade till nattbönen i Ramadhân och sade:

”Den som ber under Ramadhâns nätter med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna.”1

al-Bukhârî rapporterade via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad tillsammans med människorna de två första nätterna och att det kom fler människor för varje bön. Den tredje eller fjärde natten lät han bli att gå till moskén. Morgonen därpå sade han:

”Jag såg vad ni gjorde igår kväll. Det enda som hindrade mig från att komma ut till er var att jag fruktade att bönen skulle åligga er.”2

Det var i Ramadhân.

Det är Sunnah att be elva Raka´ât. Efter varannan Rak´ah görs Taslîm. När ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) blev frågad om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön i Ramadhân sade hon:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade inte be mer än elva Raka´ât, varken i Ramadhân eller annars.”3

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

I ”al-Muwatta’” rapporteras det från Muhammad bin Yûsuf (som var pålitlig och stabil), från följeslagaren as-Sâ’ib bin Yazîd att ´Umar bin al-Khattâb befallde Ubayy bin Ka´b och Tamîm ad-Dârî (radhiya Allâhu ´anhum) att be elva Raka´ât med människorna4.

Dock är ingen skada skedd att be mer än elva Raka´ât. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad om nattbönen sade han:

”Nattbönen är två och två. Om någon av er fruktar gryningen skall han be en Rak´ah som är Witr för det som han har bett.”5

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Det är däremot bättre och fullkomligare att be lika mycket som har nämnts i Sunnah, ta det lugnt och dra ut på bönen utan att besvära människorna.

Dagens överdrivet påskyndade bön är inte föreskriven. Den är till och med ogiltig om bönens plikter och pelare blir lidande. Få imamer tar det lugnt under Tarâwîh. Det är fel. Imamen ber ju inte bara för sig själv, han leder även andra i bönen. Han är som en makthavare som ser efter människornas välgång. De lärda säger att det är föraktfullt för imamen att be så snabbt att samlingen inte hinner med plikterna.

Människorna bör slå vakt om Tarâwîh och inte gå miste om den genom att gå från en moské till en annan. Den som ber tillsammans med imamen till dess att han går iväg belönas för att ha bett hela natten ehuru han skulle gå och lägga sig efteråt.

Om inga prövningar befaras är det även okej för kvinnorna att be Tarâwîh i moskén. Kraven är dock att de är kyskt klädda och oparfymerade.