6. Alla får vad de förtjänar

Men om allting beror på Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) vilja och Han förfogar över allting, vad skall då människan göra? Vad skall människan ta sig till om Allâh (ta´âlâ) har bestämt att hon skall gå vilse och missledas? Jo, Allâh (tabârak wa ta´âlâ) vägleder endast personen som Han vet förtjänar vägledning på samma sätt som Han vilseleder endast personen som Han vet förtjänar villfarelse. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَلَمَّا زَاغُوا أَزَاغَ اللَّهُ قُلُوبَهُمْ

”Men när de vek av, vilseledde Allâh deras hjärtan.”1

فَبِمَا نَقْضِهِم مِّيثَاقَهُمْ لَعنَّاهُمْ وَجَعَلْنَا قُلُوبَهُمْ قَاسِيَةً يُحَرِّفُونَ الْكَلِمَ عَن مَّوَاضِعِهِ وَنَسُواْ حَظًّا مِّمَّا ذُكِّرُواْ بِهِ

”När de sedan svek sina löften, fördömde Vi dem och lät deras hjärtan hårdna. De förvränger orden och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet.”2

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) klargjorde att Han vilseleder endast slaven för att han själv har orsakat sin villfarelse. Slaven vet ju som sagt inte vad Allâh (ta´âlâ) har bestämt för honom. Han känner endast till ödet när det bestämda har skett. Han vet ju inte i fall Allâh (ta´âlâ) har bestämt att han skall vara vilsen eller vägledd. Hur kommer det sig att han tar vägen till villfarelsen och sedan skyller på att Allâh (ta´âlâ) ville det? Bör han inte ta vägledningens väg och säga att Allâh (ta´âlâ) ville vägleda honom till den raka vägen? Är det lämpligt att människan bekräftar ödet i samband med villfarelse och förnekar det i samband med lydnad? Nej, det är verkligen inte lämpligt att hon gör det. När hon går vilse eller trotsar Allâh säger hon att det var bestämt och att hon hittar ingen väg ut ur Allâhs beslut och bestämmelse. Och när Allâh vägleder henne till lydnad och vägledning, säger hon att det är hennes egen förtjänst. Sen tror hon att hon har gjort Allâh en tjänst och säger att hon har gjort det på egen hand. Hon förnekar ödet i förhållande till lydnad, bekräftar det i förhållande till olydnad. Det är omöjligt.

161:5

25:13