´Allâmah Ahmad Shâkir (d. 1377)

al-Mash ´alâl-Djawrabayn, s. 10-11

´Allâmah al-Mubârakfûrî (rahimahullâh) kämpade riktigt hårt för att försöka försvaga denna hadithen, vilket inte betraktas korrekt gjort av en opartisk och noggrann läsare. Till det konstigaste som han gjorde, hör att han avvisade dem som godtog Huzayls rapportering, av den anledningen att den är ett tillägg från en pålitlig återberättare och därmed godtagbar, och sade:

“Det kan diskuteras. Ty alla återberättare återberättade att al-Mughîrah nämnde läderstrumpor, medan Abû Qays skilde sig från dem allesammans och återberättade Huzayl, från al-Mughîrah, som nämnde bestrykning av sandaler och strumpor. Han har inte alls lagt till något, utan bara skilt sig från resten. Visst, det hade varit korrekt att säga att det rör sig om ett tillägg om han hade rapporterat bestrykning av läderstrumpor, strumpor och sandaler.”1

Han byter fokus här. Hans tillägg syftar inte på att han återberättade ett tillägg i formuleringen, utan en annan och tillagd dom som de andra inte återberättade. Medan de återberättade bestrykning av läderstrumpor återberättade han bestrykning av strumpor utan att dementera bestrykning av läderstrumpor. Det är klart och tydligt att hans rapportering är i själva verket ett tillägg i relation till de övriga återberättarnas rapportering. Att dessutom beskylla hadithens pålitliga återberättare för fel är, som sagt, en bevislös beskyllning. Dessutom följdes hans rapportering upp av följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) praxis, vilkas praktiska argumentation Ibn-ul-Qayyim citerade. Han återberättade ingen udda och avvikande dom som saknade förespråkare; han återberättade en handling som följeslagarna efterlevde och vars dom de anammade.