6. al-Ma’ribî är intrasslad i Mu´tazilahs innovation
Abûl-Hasan al-Ma’ribî sade:
”Om ni syftar på enstaka återberättares underrättningar, Khabar-ul-Âhâd, så är det jag som har rätt och inte Shaykh Rabî´.”
Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah argumenterar med enstaka återberättares underrättningar. De enstaka återberättarnas underrättningar är ett bevis som måste praktiseras av den som får reda på dem. En sådan rapportering fordrar kunskap och ålägger handling, vilket är allmänt känt hos majoriteten.
Jag kommer ihåg hur jag 1376 köpte ash-Shâfi´îs bok ”al-Umm” med ”Ikhtilâf-ul-Hadîth” som fotnoter i den sista volymen. Jag läste upp den för Shaykh Hâfidh al-Hakamî. Jag läste alltså ”Ikhtilâf-ul-Hadîth” och lärde mig den här frågan förmodligen innan du ens var född. Exempelvis sade ash-Shâfi´î i början av sin bok:
”Om någon undrar vad det finns för bevis från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att enstaka återberättares underrättningar skall accepteras, sägs det att människorna bad först mot Jerusalem. Sedan befallde Allâh dem att vända sig mot den Heliga moskén. En man kom till folket i Qubâ’ medan de stod och bad och berättade för dem att Allâh har uppenbarat för Sitt sändebud att böneriktningen har ändrats från Jerusalem till den Heliga moskén. Följaktligen vände de sig om i bönen.
Ett annat bevis är att Abû Talhah och andra satt och drack sprit när en man kom till dem och sade att spriten har blivit förbjuden. Följaktligen slog de sönder bägarna. Det råder inga tvivel om att de aldrig skulle gjort något sådant utan att de berättade det för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).
Det kan liknas vid en underrättning från en person som de anser vara pålitlig men vars ord inte får accepteras eftersom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säger till dem: ”Ni bad mot en riktning. Ni får inte ändra riktning förrän jag, en grupp människor eller ett antal individer upplyser er om det” och berättar för dem att minst lika många återberättare utgör ett bevis och inte annars.”1
Jag tog med detta för att visa dig att du behandlade mig respektlöst när du sade att jag får all min information från Shaykh Rabî´. Likaså behandlade du Shaykh Rabî´ respektlöst när du angrep honom och sade:
”Tusentals studenter håller inte med något av det som Shaykh Rabî´ har skrivit eller sagt.”
De enda som säger att enstaka återberättares underrättningar varken fordrar kunskap eller ålägger handling är Mu´tazilah och Ashâ´irahs skolastiker. Vissa av dem säger att enstaka återberättares underrättningar accepteras inte i trosrelaterade frågor. Så säger dagens al-Ghazâlî och några från al-Ikhwân al-Muslimûn. Ibn Qudâmah sade:
”Det är logiskt att det är tillåtet att dyrka Allâh utmed enstaka återberättares underrättningar, till skillnad ifrån vad en grupp säger. Det betyder att det är möjligt att Allâh (ta´âlâ) ålägger människorna dyrka Honom utmed enstaka återberättares underrättningar och säger till dem: ”Dyrka Mig utmed det som når er från Mig och Mitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) från enstaka återberättares underrättningar.” Denna åsikt har majoriteten, de fyra imamerna och andra Fuqahâ’ och lärda inom principerna. al-Djubbâ’î och flera skolastiker tycker annorlunda.”2
al-Djubbâ’î är en av Mu´tazilahs ledare. Ni följer al-Djubbâ’î och lämnar majoriteten bland Muhaddithûn och Fuqahâ’ däribland de fyra imamerna. Detta bevisar klart och tydligt att du är intrasslad i innovationer; Mu´tazilahs innovationer som inte anser att enstaka återberättares underrättningar förebådar kunskap.
Enstaka återberättares underrättningar ålägger kunskap och handling. Det är inte bara tillåtet att acceptera dem; det är rentav obligatoriskt att göra det. Om vi får reda på en enstaka återberättares underrättning om att den som rör sin penis måste två sig, vilket Busrahs hadîth säger3, så är vi ålagda att tro på den och praktisera den.
1Ikhtilâf-ul-Hadîth, sid. 476.
2Rawdhat-un-Nâdhir (2/112).
3Busrah bint Safwân berättade att hon hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:
”Den som rör sin penis får två sig.” (Abû Dâwûd (181) och at-Tirmidhî (82). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Abî Dâwûd (175))