59 – Tron på Allâh

Dess grundpelare är sex: Tron på Allâh…


FÖRKLARING

 

Tron på Allâh består av fyra frågor:

Den första – Tron på Allâhs existens. De faktorer som bevisar Allâhs existens är fyra stycken:

  1. Den naturliga läggningen.
  2. Intellektet.
  3. Föreskriften.
  4. Känslan.

Vad gäller den naturliga läggningen, bevisar den Hans existens på följande sätt:

Alla skapelser är skapade med en instinktiv tro på Skaparen, utan att dessförinnan behöva tänka och lära. Ingen annan än den som får något avvikande i sitt hjärta viker av från denna läggning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Inget barn föds utan att det är upprättat på den naturliga läggningen. Därefter får dess föräldrar honom att bli jude, kristen eller elddyrkare.”[1]

Vad gäller intellektets bevis för Allâhs (ta´âlâ) existens, är det allmänt känt att alla tidigare och senare skapelser behöver en Skapare. Ingenting kan bli till av sig själv. Inte heller kan det ha uppkommit av en slump.

Det är omöjligt att något blir till av sig själv, ty ingenting kan skapa sig själv. Hur kan något som varit icke-existerande skapa?

Dessutom kan ingenting bli till av en slump. All händelse måste ha någon som får den att hända. Dess existens i denna beundransvärda ordning, detta sammanhängande system och denna sammanbindande gemenskap, bevisar att det omöjligt kan vara en slump. Något som blir till av en slump har inte ens sin existens i ordning, för att inte tala om sitt kvarblivande och sin utveckling.

Om dessa skapelser varken kan ha kommit till av sig själva eller av en slump, fordras det att de har en Skapare, och det är ingen annan än Allâh, skapelsernas Herre.

Allâh (ta´âlâ) har nämnt detta intellektuella bevis och slående argument i kapitlet ”at-Tûr”. Han sade:

أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ

”Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna?” (52:35)

Det vill säga att de varken är skapade utan någon Skapare eller av sig själva. Detta fordrar att Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är deras Skapare. Därför sade Djubayr bin Mut´im (radhiya Allâhu ´anh) när han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läsa verserna:

أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ أَمْ خَلَقُوا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بَل لَّا يُوقِنُونَ أَمْ عِندَهُمْ خَزَائِنُ رَبِّكَ أَمْ هُمُ الْمُصَيْطِرُونَ

”Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna? Har de också skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något! Har de din Herres skatter i sina händer? Eller är det de som styr allt?” (52:35-37)

”Mitt hjärta höll på att flyga iväg. Det där var första gången tron satte sig i mitt hjärta.”[2]

Djubayr var då fortfarande en avgudadyrkare.

Rapporterad av al-Bukhârî.

Låt oss ta ett exempel. Låt oss säga att en person berättar för dig om ett högt palats som är omslutet av trädgårdar vilka bäckar rinner mellan. Det är fullt av madrasser och sängar och utsmyckat av alla möjliga utsmyckningar. Om denne därefter skulle tala om för dig att detta palats och hela dess innehåll har kommit till av sig själv eller att de har blivit till av en ren slump, skulle du omedelbart förneka det, anklaga honom för lögn och anse hans tal vara nonsens. Är det då möjligt att denna vida skapelse med dess jord, himmel, himlakroppar och beundransvärda och magnifika tillstånd blivit till av sig själv eller av en slump och utan en Skapare?

Vad gäller det föreskrivna beviset för Allâhs existens, står det i samtliga uppenbarade Skrifter. Alla de för skapelsen gagnande domar däri är ett bevis för att de kommer från en vis Herre som är kunnig om Sin skapelse. Underrättningar om skapelsen har bevittnats av nutiden, vilket bevisar att de kommer från en Herre som är kapabel till att skapa det Han har underrättat om.

Vad gäller känslans bevis för Allâhs existens, sker den på två sätt:

Det första: Vi hör och ser hur bedjande bönhörs och nödställda hjälps. Detta är ett slående bevis för Hans (ta´âlâ) existens. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَنُوحًا إِذْ نَادَى مِن قَبْلُ فَاسْتَجَبْنَا لَهُ

”Och minns Nûh! Hur han i forna dagarna bad om Allâhs hjälp mot sitt folk och hur Vi bönhörde honom.” (21:76)

إِذْ تَسْتَغِيثُونَ رَبَّكُمْ فَاسْتَجَابَ لَكُمْ

”Ni bad er Herre om hjälp och Han bönhörde er.” (8:9)

I ”Sahîh al-Bukhârî” rapporteras det från Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) som sade (i betydelse):

”En fredag när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stod och predikade, kom en beduin in [i moskén] och sade: ”Allâhs sändebud! Egendomen går under och familjerna hungrar. Be Allâh för oss.” Han tog då upp sina händer och bad. Rätt som det var, samlade molnen ihop sig som berg. Han hann inte går nedför predikstolen, förrän regnet rann nedför hans skägg. Fredagen därpå kom samma beduin, eller en annan, och sade: ”Allâhs sändebud! Husen rasar och egendomen svämmas över. Be Allâh för oss.” Han tog då upp sina händer och bad: ”Allâh! Omkring oss och inte på oss!” Han pekade inte mot någon riktning, utan att det upphörde.”[3]

Än idag är de bedjandes bönhörda bön en bevittnad upplevelse för den som uppriktigt vänder sig till Allâh (ta´âlâ) och uppfyller villkoren för att bönen skall bönhöras.

Det andra: Profeternas tecken, även kallade för ”mirakel”, som människorna har sett och hört, är ett slående bevis för att Han som har skickat dem existerar. Och det är Allâh (ta´âlâ). Dessa frågor ligger bortom människans förstånd. Allâh (ta´âlâ) låter dem äga rum som ett stöd och en seger åt Sina sändebud.

Exempel på det är Mûsâs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tecken. Allâh (ta´âlâ) beordrade honom att slå på havet med sin käpp. När han väl gjorde det, delade sig havet till tolv torra vägar och vattnet mellan dem blev som väggar. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَأَوْحَيْنَا إِلَى مُوسَى أَنِ اضْرِب بِّعَصَاكَ الْبَحْرَ فَانفَلَقَ فَكَانَ كُلُّ فِرْقٍ كَالطَّوْدِ الْعَظِيمِ

”Och Vi befallde Mûsâ: ”Slå på vattnet med din stav!” – och se, då delade sig havet och de två delarna reste sig som mäktiga berg.” (26:63)

Ett annat exempel är ´Îsâs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tecken. Han återupplivade de döda och fick dem att stiga upp ur gravarna med Allâhs tillstånd. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأُحْيِـي الْمَوْتَى بِإِذْنِ اللّهِ

”Och med Allâhs beordring skall jag väcka de döda till liv.” (3:49)

وَإِذْ تُخْرِجُ الْمَوتَى بِإِذْنِي

”Och hur du väckte de döda till liv med Min beordring.” (5:110)

Ett tredje exempel är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mirakel. När Quraysh bad honom visa ett tecken, pekade han på månen som delade sig i två halvor. Detta såg människorna. Beträffande det sade Han (ta´âlâ):

اقْتَرَبَتِ السَّاعَةُ وَانشَقَّ الْقَمَرُ وَإِن يَرَوْا آيَةً يُعْرِضُوا وَيَقُولُوا سِحْرٌ مُّسْتَمِرٌّ

”Stunden närmar sig och månen har rämnat! Men om de som förnekar sanningen får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: ”Alltid dessa trollkonster!” (54:1-2)

Dessa konkreta tecken som Allâh (ta´âlâ) låter äga rum för att stödja och skänka seger åt Sina sändebud, är ett slående bevis för Hans (ta´âlâ) existens.

Den andra – Tron på Hans herravälde. Detta innebär att tro att Han är den ende Herren som varken har någon jämlik eller medhjälpare.

En Herre är Han som förfogar över skapandet, makten och befallningen. Det finns ingen skapare utom Allâh. Det finns ingen härskare utom Allâh. Det finns ingen befallare utom Allâh. Han (ta´âlâ) sade:

أَلاَ لَهُ الْخَلْقُ وَالأَمْرُ

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt.” (7:54)

ذَلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ لَهُ الْمُلْكُ وَالَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِهِ مَا يَمْلِكُونَ مِن قِطْمِيرٍ

”Detta är Allâh, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal!” (35:13)

Det känns inte till att någon skapelse har förnekat Allâhs (subhânah) herravälde. Det enda undantaget är en envis person som egentligen inte alls tror på det han säger. Detta hände t ex Farao. Han sade till sitt folk:

فَقَالَ أَنَا رَبُّكُمُ الْأَعْلَى

”Jag och ingen annan är er högste Herre!” (79:24)

يَا أَيُّهَا الْمَلَأُ مَا عَلِمْتُ لَكُم مِّنْ إِلَهٍ غَيْرِي

”Såvitt jag vet finns det för er stormän, ingen annan gud än jag.” (28:38)

Han trodde dock inte själv på det. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَجَحَدُوا بِهَا وَاسْتَيْقَنَتْهَا أَنفُسُهُمْ ظُلْمًا وَعُلُوًّا

”Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de tecknen, trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet.” (27:14)

Allâh berättade att Mûsâ sade till Farao:

لَقَدْ عَلِمْتَ مَا أَنزَلَ هَـؤُلاء إِلاَّ رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ بَصَآئِرَ وَإِنِّي لَأَظُنُّكَ يَا فِرْعَونُ مَثْبُورًا

”Du vet redan att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt dessa tecken för att låta [alla] se sanningen. Farao! Jag tror att din undergång är nära!” (17:102)

Därför bekräftade även avgudadyrkarna Allâhs (ta´âlâ) herravälde, trots att de dyrkade andra än Honom. Allâh (ta´âlâ) sade:

قُل لِّمَنِ الْأَرْضُ وَمَن فِيهَا إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ قُلْ مَن رَّبُّ السَّمَاوَاتِ السَّبْعِ وَرَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ قُلْ مَن بِيَدِهِ مَلَكُوتُ كُلِّ شَيْءٍ وَهُوَ يُجِيرُ وَلَا يُجَارُ عَلَيْهِ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ فَأَنَّى تُسْحَرُونَ

”Säg: ”Vem tillhör jorden och alla som bygger och bor på den? Svara om ni vet det.” De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Då borde ni tänka över vad det innebär?” Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till härligheten och allmaktens tron?” De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Fruktar ni Honom inte?” Säg: ”Vem är det som har allt herravälde i Sin Hand, som beskyddar allt och som ingen kan beskyddas från? Svara om ni vet.” Och de kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Hur har ni då kunnat bli till den grad förvillade?” (23:84-89)

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ خَلَقَهُنَّ الْعَزِيزُ الْعَلِيمُ

”Om du frågar människorna: ”Vem har skapat himlarna och jorden?” – svarar de helt säkert: ”Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem.” (43:9)

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَهُمْ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ”Det är Allâh.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!” (43:87)

Herrens (subhânah) förehavande omfattar både ett universellt och ett föreskrivet förehavande. På samma sätt som Han styr ordningen i skapelsen och dömer däri som Han vill i enlighet med Sin vishet, dömer Han likaså däri med att föreskriva dyrkan och domar för det sociala livet i enlighet med Sin vishet. Den som då tar till sig en annan lagstiftare i dyrkan än Allâh, eller en annan domare i det sociala livet än Allâh, har satt medhjälpare vid Hans sida och inte levt upp till tron.

Den tredje – Tron på Allâhs gudomlighet. Detta innebär att Han är den ende sanne guden som inte har någon medhjälpare. En ”gud” är den som dyrkas med kärlek och högaktning. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِلَـهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ لاَّ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الرَّحْمَنُ الرَّحِيمُ

”Er Gud är den Ende; det finns ingen annan gud än Han, den Nåderike, den Barmhärtige.” (2:163)

شَهِدَ اللّهُ أَنَّهُ لاَ إِلَـهَ إِلاَّ هُوَ وَالْمَلاَئِكَةُ وَأُوْلُواْ الْعِلْمِ قَآئِمَاً بِالْقِسْطِ لاَ إِلَـهَ إِلاَّ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

”Allâh Själv vittnar – och så gör änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan sann gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan sann gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.” (3:18)

Allt som dyrkas i Allâhs ställe är falskt. Allâh (ta´âlâ) sade:

ذَلِكَ بِأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ هُوَ الْبَاطِلُ وَأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْعَلِيُّ الْكَبِيرُ

”Ja, Allâh är Sanningen och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn. Allâh är den Höge, den Väldige.” (22:62)

Bara för att de kallas för ”gudar”, betyder det inte att de har rätt att dyrkas. Allâh (ta´âlâ) sade om al-Lât, al-´Uzzâ och Manât:

إِنْ هِيَ إِلَّا أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَاؤُكُم مَّا أَنزَلَ اللَّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ

”Nej, dessa är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Allâh har aldrig gett tillstånd till detta.” (53:23)

Han berättade att Hûd sade till sitt folk:

أَتُجَادِلُونَنِي فِي أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَآؤكُم مَّا نَزَّلَ اللّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ

”Tvistar ni med mig om de namn som ni och era förfäder har funnit på utan Allâhs tillstånd?” (7:71)

Han berättade att Yûsuf sade till sina två cellkamrater:

أَأَرْبَابٌ مُّتَفَرِّقُونَ خَيْرٌ أَمِ اللّهُ الْوَاحِدُ الْقَهَّارُ مَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِهِ إِلاَّ أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَآؤُكُم مَّا أَنزَلَ اللّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ

”Vad är rimligare – att tro på gudomligheter av många olika slag eller att tro på den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt? Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni tänkt ut, ni och era förfäder; Allâh har inte gett tillstånd till detta.” (12:39- 40)

Därför brukade sändebuden (´alayhim-us-salâtu was-salâm) säga till sina samfund:

يَا قَوْمِ اعْبُدُواْ اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَـهٍ غَيْرُهُ

”Dyrka Allâh, mitt folk – ni har ingen annan sann gud än Honom!” (7:59)

Detta vägrade avgudadyrkarna att göra. I stället dyrkade de andra än Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) och bad dem om seger och hjälp. Allâh (ta´âlâ) visade fruktlösheten i avgudadyrkans avguderi med två intellektuella bevis:

Det första: Inga av dessa gudomar innehar någon gudomlig egenskap. De är skapade och skapar själva inte. De kan varken gagna sina dyrkare eller avvärja något ont från dem. De förfogar varken över deras liv eller död. De besitter ingenting i himlarna och de har ingen andel däri. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَاتَّخَذُوا مِن دُونِهِ آلِهَةً لَّا يَخْلُقُونَ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ وَلَا يَمْلِكُونَ لِأَنفُسِهِمْ ضَرًّا وَلَا نَفْعًا وَلَا يَمْلِكُونَ مَوْتًا وَلَا حَيَاةً وَلَا نُشُورًا

”Men människorna sätter i Hans ställe upp gudar som inte kan skapa något eftersom de själva är skapade; de kan varken skydda sig mot ett ont som hotar dem eller tillerkänna sig själva förmåner och de har ingen makt över döden, livet eller uppståndelsen.” (25:3)

قُلِ ادْعُوا الَّذِينَ زَعَمْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ لَا يَمْلِكُونَ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ فِي السَّمَاوَاتِ وَلَا فِي الْأَرْضِ وَمَا لَهُمْ فِيهِمَا مِن شِرْكٍ وَمَا لَهُ مِنْهُم مِّن ظَهِيرٍ وَلَا تَنفَعُ الشَّفَاعَةُ عِندَهُ إِلَّا لِمَنْ أَذِنَ لَهُ

”Säg: ”Åkalla dem som ni påstår har en plats vid Allâhs sida. De har inte makt ens över ett stoftkorn vare sig i himlarna eller på jorden, och de har ingen del i deras styrelse och Han väljer ingen av dem till medhjälpare.” Alla försök till medling inför Honom är fruktlösa utom för dem som har erhållit Hans tillstånd.” (34:22-23)

أَيُشْرِكُونَ مَا لاَ يَخْلُقُ شَيْئاً وَهُمْ يُخْلَقُونَ وَلاَ يَسْتَطِيعُونَ لَهُمْ نَصْرًا وَلاَ أَنفُسَهُمْ يَنصُرُونَ

”Vill de vid Hans sida sätta det som, själva skapade, inte skapar något, som varken kan hjälpa dem eller sig själva?” (7:191-192)

Om dessa gudomars tillstånd ser ut på detta vis, är det största dumhet och nonsens att dyrka dem.

Det andra: Dessa avgudadyrkare brukade anse att Allâh (ta´âlâ) är den ende Herren och Skaparen som har allt herravälde i Sin Hand och som beskyddar allt och som ingen kan beskyddas från. Detta fordrar att de endast skulle dyrka Honom på samma sätt som de ansåg Honom vara ensam om herraväldet. Han (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا النَّاسُ اعْبُدُواْ رَبَّكُمُ الَّذِي خَلَقَكُمْ وَالَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الأَرْضَ فِرَاشاً وَالسَّمَاء بِنَاء وَأَنزَلَ مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَخْرَجَ بِهِ مِنَ الثَّمَرَاتِ رِزْقاً لَّكُمْ فَلاَ تَجْعَلُواْ لِلّهِ أَندَاداً وَأَنتُمْ تَعْلَمُونَ

”Människor! Tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er – så att er gudsfruktan fördjupas – Han har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet.” (2:21-22)

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَهُمْ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ”Det är Allâh.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!” (43:87)

قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ والأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيَّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الأَمْرَ فَسَيَقُولُونَ اللّهُ فَقُلْ أَفَلاَ تَتَّقُونَ فَذَلِكُمُ اللّهُ رَبُّكُمُ الْحَقُّ فَمَاذَا بَعْدَ الْحَقِّ إِلاَّ الضَّلاَلُ فَأَنَّى تُصْرَفُونَ

”Säg: ”Vem förser er i himlen och på jorden med det som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: ”Det är Allâh.” Och du skall säga: ”Skall ni då inte frukta honom? Detta är Allâh, er Herre, Sanningen. Vad finns vid sidan av sanningen annat än lögn och misstag? Hur kan ni förmå er att vända den ryggen?” (10:31-32)

Den fjärde – Tron på Allâhs Namn och Egenskaper. Detta innebär att man bekräftar de Namn och Egenskaper Allâh bekräftade åt Sig Själv i Sin bok eller av Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta skall ske på ett sätt som enbart passar Honom. Sålunda skall dessa Namn och Egenskaper förstås utan förvrängning, förnekelse, föreställning och jämförelse. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا وَذَرُواْ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي أَسْمَآئِهِ سَيُجْزَوْنَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

”Allâhs är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dessa namn och håll er på avstånd från dem som missbrukar dem. De skall få den lön deras handlingar förtjänar.” (7:180)

وَلَهُ الْمَثَلُ الْأَعْلَى فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

“Enbart de högsta egenskaper kan tillskrivas Honom i himlarna och på jorden. Han är den Allsmäktige, den Vise.” (30:27)

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.” (42:11)

I denna fråga har två grupper farit vilse:

Den första gruppen: Mu´attilah. De förnekar antingen alla eller några Namn och Egenskaper. Enligt dem innebär det att man jämför Allâh (ta´âlâ) med skapelsen om man bekräftar Egenskaperna. Detta påstående är falskt ur flera synvinklar:

Den första: Deras teori fordrar flera falskheter. En av dessa falskheter är motsägelser i Allâhs (subhânah) Tal. Allâh (ta´âlâ) har bekräftat Namn och Egenskaper åt Sig Själv på samma sätt som Han har nekat att det finns någon lik Honom. Om det fordrar att man jämför Allâh med skapelsen om Namnen och Egenskaperna bekräftas, fordrar det likaså att det förekommer motsägelser i Allâhs Tal och att det ena anklagar det andra för lögn.

Den andra: Att två saker stämmer överens med varandra i namn och egenskap fordrar inte att de är likadana. Exempel på det är två personer. Båda är människor som hör, ser och talar. Detta fordrar däremot inte att de är likadana i mänskliga betydelser, hörseln, synen och talet. Ett annat exempel är djuren. De har tassar, ben och ögon. Men trots det betyder det inte att deras tassar, ben och ögon liknar varandra. Om då skillnaden mellan skapelserna, som har likadana namn och egenskaper, är klar och tydlig, är skillnaden mellan Skaparen och skapelsen ännu klarare och tydligare.

Den andra gruppen: Mushabbihah. De bekräftar Namnen och Egenskaperna samtidigt som de jämför Allâh (ta´âlâ) med skapelsen. De påstår att deras teori är vad Texterna fordrar, ty Allâh (ta´âlâ) tilltalar endast tjänarna på det sätt som de förstår. Detta påstående är falskt ur flera synvinklar:

Den första: Att jämföra Allâh (ta´âlâ) med skapelsen är en falsk fråga som tillintetgörs av intellektet och föreskriften. Det är omöjligt att Texterna i Boken och Sunnahn fordrar något falskt.

Den andra: Det är sant att Allâh (ta´âlâ) endast tilltalar tjänarna på ett sätt som de förstår, men detta gäller endast grunden till Hans Essens och Egenskapers innebörd. Vad gäller dess realia och beskaffenhet som denna innebörd tyder på, hör de till Allâhs (ta´âlâ) kunskap som ingen annan än Han känner till.

Om Allâh bekräftar åt Sig Själv att Han hör, är denna Hörsel endast känd betydelsemässigt sett, nämligen ”uppfattning av ljud”. Däremot är Allâhs (ta´âlâ) Hörsels beskaffenhet okänd. I och med att det finns en skillnad mellan skapelsernas hörsels beskaffenhet, är skillnaden däri ännu större och tydligare mellan Skaparen och skapelsen.

Om Allâh (ta´âlâ) säger att Han har rest Sig över Tronen, är innebörden av resningen endast känd betydelsemässigt sett. Däremot är Allâhs resning över Tronen okänd vad gäller dess beskaffenhet. Skapelsernas resnings beskaffenhet skiljer sig från skapelse till skapelse. Att resa sig över en stol är inte som att resa sig över en svårhanterad kamel. Om denna skillnad förekommer bland skapelserna, är skillnaden mellan Skaparen och skapelsen ännu klarare och större.

Tron på Allâh (ta´âlâ) utmed det vi har nämnt ger följande resultat:

Det första: Att endast dyrka Allâh (ta´âlâ) på så sätt att man varken sätter sitt hopp i någon annan än Allâh, fruktar någon annan än Allâh, dyrkar någon annan Allâh och så vidare.

Det andra: En fullkomlig kärlek och högaktning till Allâh (ta´âlâ) utmed Hans sköna Namn och upphöjda Egenskaper.

Det tredje: Att dyrka Allâh genom att utföra Hans beordringar och undvika Hans förbud.

 

[1] al-Bukhârî (1358) och (1359), Muslim (2658) och Ahmad (2/315).

[2] al-Bukhârî (4854).

[3] al-Bukhârî (1016) och Muslim (897).