Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اصْبِرُواْ وَصَابِرُواْ وَرَابِطُواْ وَاتَّقُواْ اللّهَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ

”Troende! Uthärda allt – ja, tävla om att ge prov på tålamod och uthållighet och var alltid beredda att kämpa och frukta Allâh så att det skall gå er väl i händer.”1

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اسْتَعِينُواْ بِالصَّبْرِ وَالصَّلاَةِ إِنَّ اللّهَ مَعَ الصَّابِرِينَ

”TROENDE! Sök hjälp med tålamod och bön! Allâh är sannerligen med de tålmodiga.”2

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ الْمُجَاهِدِينَ مِنكُمْ وَالصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ

“Helt visst skall Vi sätta er på prov för att veta vem bland er vill sträva och kämpa och de tålmodiga och uthålliga, och Vi skall pröva era förklaringar.”3

De verser som befaller tålamod är många och kända. Imâm Ahmad sade:

”Allâh har nämnt tålamodet nittio gånger i Qur’ânen.”

Enligt Tasawwufs ledare är tålamodet en vacker egenskap, som dels hindrar själen från allt ofint, dels är det en styrka som kontrollerar själen. Sa´îd bin Djubayr sade:

”Tålamodet är slavens erkännande inför Allâh att hans olycka kommer från Honom och att han ser fram emot Allâhs belöning.”

Usâmah bin Zayd (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Vi var tillsammans med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när en av hans döttrar skickade ett bud till honom som berättade att hennes barn hade dött. Han sade till sändebudet: ”Gå tillbaka till henne och berätta för henne att Allâhs är det som Han har gett och det som Han har tagit och att allting varar hos Honom till en viss tidpunkt. Befall henne att härda och räkna med Allâhs belöning.”4

Han befallde henne att härda.

Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till en kvinna som grät över sitt barn och sade till henne: ”Frukta Allâh och härda!” Hon sade: ”Vad bryr du dig om min olycka?” Efter att han hade gått, sades det till henne: ”Det där var Allâhs sändebud.” Hon blev som död. Hon gick till hans dörr och fann inga portväktare utanför hans dörr. Hon sade: ”Jag kände inte igen dig, Allâhs sändebud.” Då sade han: ”Tålamodet gäller vid den första sammandrabbningen.”5

I en formulering nämns det hur hon grät efter sitt döda barn. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Tålamodet gäller vid den första sammandrabbningen.”

Det påminner om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den starke är inte han som vinner en brottningsmatch; den starke är han som kan kontrollera sig själv vid ilska.”6

Att chockas av en olycka sätter skräck i hjärtat och besvärar personen när han får reda på den. Härdar man vid den första sammandrabbningen, blir den inte lika tuff att behandla. Därmed blir det enklare att härda framöver. Detsamma gäller ilskan.

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh (´azza wa djall) säger: ”Om Jag tar min troende slavs älskling från jordelivet och han räknar med belöning, belönar Jag honom med paradiset.”7

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att hon frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om pesten, varpå han svarade:

”Den är ett straff som Allâh skickar på den Han vill. Allâh har låtit den vara en nåd för de troende. Det finns inte en slav som befinner sig där pesten bryter ut, förblir tålmodigt i sin stad och vet att inget drabbar honom utan att Allâh har bestämt det, utan att han belönas som en martyr.”8

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”De lärde är enade om att det är obligatoriskt att härda med olyckor. De är dock oense huruvida det är obligatoriskt att vara nöjd med dem.”

Överlag är det obligatoriskt att härda. Det understryks dock beroende på tiderna. Det är viktigare att härda under pesten än annars. Om man bor i en stad däri pesten bryter ut, härdar med barnens, släktingarnas eller vännernas död och sin egen olycka, är övertygad om att döden inte går att skjuta fram eller fördröja, vet att livslängderna skrevs ned när fostren låg i sina mödrars magar och räknar med belöning, belönas man med paradiset. Om man däremot förtvivlar utan att härda, har man bara syndat och tröttat ut sig själv utan att ha avfärdat något av Allâhs beslut.