59. Kapitel om Allâhs (ta´âlâ) ord ”De tänkte oriktiga tankar om Allâh, den hedniska tidens tankar”

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

يَظُنُّونَ بِاللّهِ غَيْرَ الْحَقِّ ظَنَّ الْجَاهِلِيَّةِ يَقُولُونَ هَل لَّنَا مِنَ الأَمْرِ مِن شَيْءٍ قُلْ إِنَّ الأَمْرَ كُلَّهُ لِلَّهِ

”De tänkte oriktiga tankar om Allâh, den hedniska tidens tankar, och de frågade [sig]: ”Hade vi över huvud taget någon del i beslutet?” Säg: ”Det var till alla delar Allâhs beslut.”1

2 –

الظَّانِّينَ بِاللَّهِ ظَنَّ السَّوْءِ عَلَيْهِمْ دَائِرَةُ السَّوْءِ

”… och de tänker förkastliga tankar om Allâh. Detta onda skall återfalla på dem själva…”2

3 – Ibn-ul-Qayyim sade om den första versen:

”De oriktiga tankarna har tolkats som Allâhs uteblivna stöd till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och att hans uppgift kommer att försvinna med tiden. De har också tolkats som att deras olyckor inte har varit i enlighet med Allâhs öde och vishet. De oriktiga tankarna har alltså negerat visheten, ödet, sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fulländade uppgift och Allâhs religions suveränitet över alla andra religioner.

Dessa oriktiga tankar hade hycklarna och hedningarna i kapitlet ”al-Fath”. De är oriktiga eftersom de tillkommer inte Allâh (subhânah), Hans vishet, lov och sanna löfte. Den som tror att Han skall låta falskheten utrota sanningen, förnekar att saker och ting sker utmed Hans öde och beslut eller anser att ödet sker utan Hans fullkomliga vishet som Han förtjänar att lovas för och att Han bara vill utan någon vishet – den som har de tankarna tänker likadant som de otrogna. De flesta har oriktiga tankar om Allâh när det handlar om dem själva och vad Han gör med andra. Den ende som skonas från sådana tankar är han som känner Allâh, Hans namn, Hans egenskaper samt det som fordras av Hans vishet och lov. Således skall den kloke som vill sig själv väl måna om den här frågan, ångra sig inför Allâh och be Honom om förlåtelse för att ha tänkt oriktigt om Honom. Om du granskar en sådan person inser du att han förhåller sig tillgjort och fördomsfullt till ödet och att han har synpunkter på hur saker och ting borde ha varit istället. Vissa besitter mycket av det draget medan andra besitter mindre. Granska dig själv; är du sund?

Om du räddas från det så har du räddats från något väldigt

annars kan jag inte föreställa mig att du är räddad

FÖRKLARING

Ibn-ul-Qayyim sade om den första versen:

”Syftet med det här kapitlet är att många människor underkastar sig inte Allâhs vishet och öde. De underkastar sig inte Allâhs (subhânah) påminnelse till slavarna beträffande deras fel och misstag. De tar inte åt sig påminnelsen. De tänker istället oriktigt om Allâh och de gör det på många sätt:

1 – Vissa anser att allt som de misstycker sker utan Allâhs vishet och öde.

2 – Andra anser att Allâh handlar endast utav en vilja och ingen vishet.

3 – Somliga anser att Allâh är orättvis mot slavarna och undrar varför vissa behandlas orättvist och lider förluster.

Många människor tänker sådär. Därför sade Allâh (´azza wa djall) om hycklarna:

وَطَآئِفَةٌ قَدْ أَهَمَّتْهُمْ أَنفُسُهُمْ يَظُنُّونَ بِاللّهِ غَيْرَ الْحَقِّ

”… medan andra som främst bekymrade sig om sitt eget väl tänkte oriktiga tankar om Allâh.”3

Detta utspelades i samband med slaget vid Uhud när muslimerna förlorade. Många blev sårade och sjuttio personer stupade. Då uttalade sig hycklarna, tänkte dåliga tankar om Allâh och sade:

هَل لَّنَا مِنَ الأَمْرِ مِن شَيْءٍ

”Hade vi över huvud taget någon del i beslutet?”4

Hade vi något med saken att göra? De sade även:

لَوْ كَانَ لَنَا مِنَ الأَمْرِ شَيْءٌ مَّا قُتِلْنَا هَاهُنَا

”Om vi över huvud taget hade haft någon del i beslutet skulle vi inte här ha lidit dessa förluster.”5

Vi är nämligen påtvingade och har inget att säga till om. Muhammad tog hit oss och så hände detta.

Allt det beror på deras okunnighet, villfarelse, knappa insyn och blinda hjärtan. Därför tänkte de oriktigt om Allâh. De trodde inte att saker och ting skedde utav en vishet. De trodde inte att Allâh skulle stödja Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De trodde att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mission skulle försvinna med tiden. De trodde att det som skedde endast blev så utav en vilja. Deras oriktiga tanke var alltså en sammansättning av att Allâh inte skulle hjälpa Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Sina troende och fromma slavar och att det som skedde hände endast utav en vilja och ingen vishet. Allt det är falskt. Till följd därav klargjorde Han (subhânah) i Sin väldiga skrift visheten bakom Sina beslut, handlingar och föreskrifter och att Han prövar Sina slavar med lycka och olycka, svåra tider och enkla tider, för att rensa ut orenheterna ur de troendes hjärtan och få de otrogna att gå under. De troende skall ångra sig inför Allâh, be Honom om förlåtelse, förbereda sig inför mötet med Honom (subhânah) och uppfylla Hans rättighet. Han (ta´âlâ) sade:

أَوَلَمَّا أَصَابَتْكُم مُّصِيبَةٌ قَدْ أَصَبْتُم مِّثْلَيْهَا قُلْتُمْ أَنَّى هَذَا قُلْ هُوَ مِنْ عِندِ أَنْفُسِكُمْ إِنَّ اللّهَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ وَمَا أَصَابَكُمْ يَوْمَ الْتَقَى الْجَمْعَانِ فَبِإِذْنِ اللّهِ وَلِيَعْلَمَ الْمُؤْمِنِينَ وَلْيَعْلَمَ الَّذِينَ نَافَقُواْ

”Och när ni nu har drabbats av ett hårt slag, efter att ha tillfogat [era fiender] ett två gånger hårdare [slag], frågar ni kanske: ”Hur har detta kunnat ske?” Säg: ”Det som har skett har sin rot inom er själva.” Allâh har allt i sin makt. Det som ni måste utstå den dag då de två härarna möttes, skedde enligt Allâhs vilja och för att det skulle stå klart vilka de sanna troende var, och stå klart vilka de var som hycklade tro.”6

Allâh (subhânah) prövar dessa människor utav av ytterst vishet. Han prövar de troende för att rensa deras tro, förlåta deras synder och för att de skall förbereda sig inför mötet med sin Herre. De otrogna skall förgöras medan hycklarna skall exponeras och deras pinsamheter och falskheter skall avslöjas. Hycklarnas hjärtan är förstörda. De tänkte oriktigt om Allâh varför Allâh stödde de troende precis som lovat:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ وَيُثَبِّتْ أَقْدَامَكُمْ

”Troende! Om ni hjälper Allâh skall Han hjälpa er och göra er stadiga på foten.”7

وَلَيَنصُرَنَّ اللَّهُ مَن يَنصُرُهُ إِنَّ اللَّهَ لَقَوِيٌّ عَزِيزٌ الَّذِينَ إِن مَّكَّنَّاهُمْ فِي الْأَرْضِ

”Ja, Allâh skall bistå alla som strävar för Hans sak – hos Allâh ligger all styrka, all makt – de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden…”8

Löftet kan infrias även i händelse av en förlust då de troende dör som martyrer och andra djupa visheter som har nämnts.”

Om människorna alltid hade segrat och aldrig drabbats av något olyckligt, skulle de kanske prövats av egenkärlek och högmod och avsaknad ödmjukhet inför Allâh och därmed vägrat erkänna sina brister och defekter. De hade kanske fått för sig att deras framgång beror på deras makt, styrka och handling. När de drabbas av något olyckligt blir de ödmjuka och återvänder till Allâh. Muslimen är skyldig att rannsaka sig själv så att han skonas från den här prövningen. Den som rannsakar sig själv inser vilka fel och invändningar mot ödet han har och hur han ser upp till sig själv och sina handlingar. Det enda undantaget är personen som är skyddad av Allâh.

Den troende är ålagd att tro på Allâhs beslut och öde, att Han har en väldig vishet i allt Han gör och att Han har bestämt allting. Han skall veta att det hör till Allâhs vishet och dess väldiga skäl att Han underlättar för de troende det som är bäst för dem, höjer dem i rang och får dem att återvända till Sig (subhânahu wa ta´âlâ).

13:154

248:6

33:154

43:154

53:154

63:165-167

747:7

822:40-41