59. Historien om al-Walîd al-Makhzûmî

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 70-71

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

50 – Allâh har fördömt honom, förkastat honom och hotat honom med helvetet. Han (ta´âlâ) sade:

سَأُصْلِيهِ سَقَرَ

Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!”1

FÖRKLARING

Allâh (´azza wa djall) har fördömt dem som uttalar sig på det viset och säger att Qur’ânen är människors ord, vilket exempelvis al-Walîd bin al-Mughîrah al-Makhzûmî gjorde. Han tillhörde Makkahs större hedningar och kallades för ”Makkahs blomma” på grund av sin höga status i staden. När han hörde Qur’ânen från sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev han förtjust i den och insåg att den inte är något människotal. Följaktligen började han hylla Qur’ânen och frikänna den poesi, magi och så vidare. Enligt honom var Qur’ânen unik. Då hans otrogna landsmän började skälla ut honom och te sig våldsamt eftersom hans utlåtande tydde på att han erkände sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap, ändrade han kurs och sade:

إِنْ هَذَا إِلَّا قَوْلُ الْبَشَرِ

Människors ord och ingenting annat!”

Då uppenbarade Allâh (´azza wa djall):

إِنَّهُ فَكَّرَ وَقَدَّرَ فَقُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ ثُمَّ قُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ ثُمَّ نَظَرَ ثُمَّ عَبَسَ وَبَسَرَ ثُمَّ أَدْبَرَ وَاسْتَكْبَرَ فَقَالَ إِنْ هَذَا إِلَّا سِحْرٌ يُؤْثَرُ إِنْ هَذَا إِلَّا قَوْلُ الْبَشَرِ

Han tänker skarpt och överväger – måtte han förgås för dessa tankar, ja, måtte han förgås för dessa tankar. – Så ser han sig omkring, rynkar pannan och antar en bister uppsyn. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min och säger: “Det är bara återberättad vältalighet som bländar; människors ord och ingenting annat!”2

Därefter sade Allâh (´azza wa djall):

سَأُصْلِيهِ سَقَرَ

Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!”

174:26

274:18-25