58. Rakning förbjuden

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 129-132

För naturligt lagda människor är denna handling minst lika ful som de föregående. De flesta männen har prövats med att efterlikna otrogna européer genom att raka sina skägg. Enligt dem är det skamligt att brudgummen är orakad när han gifter sig med sin brud1. Skäggrakning är en syndig handling på grund av följande orsaker:

1 – Handlingen innebär ändring av Allâhs skapelse. Allâh (ta´âlâ) berättade att Satan sade:

وَلأُضِلَّنَّهُمْ وَلأُمَنِّيَنَّهُمْ وَلآمُرَنَّهُمْ فَلَيُبَتِّكُنَّ آذَانَ الأَنْعَامِ وَلآمُرَنَّهُمْ فَلَيُغَيِّرُنَّ خَلْقَ اللّهِ وَمَن يَتَّخِذِ الشَّيْطَانَ وَلِيًّا مِّن دُونِ اللّهِ فَقَدْ خَسِرَ خُسْرَانًا مُّبِينًا

“Och jag skall leda dem på villovägar och inge dem förhoppningar och jag skall befalla dem att skära öronen av boskapen och jag skall befalla dem att förvanska Allâh skapelse.” Den som väljer Djävulen till beskyddare i Allâhs ställe har gjort en uppenbar förlust.”2

Detta är ett konkret bevis för att ändring av Allâhs skapelse utan föregående tillstånd från Allâh innebär lydnad till Satan och trots mot den Nåderike (tabârak wa ta´âlâ). Inte konstigt att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade de omnämnda kvinnorna för att ändra Allâhs skapelse i förskönande syfte. Helt klart hamnar skäggrakning i förskönande syfte under samma förbannelse, då deras motiv är uppenbarligen ett och samma. Anledningen att jag underströk ändring av Allâhs skapelse utan tillstånd från Allâh är att det finns fall då det är rekommenderat eller obligatoriskt att ändra på den, däribland rakning av könshår.

2 – Handlingen innebär avvikelse från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) order. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Korta mustascherna3 och spara skäggen.”4

3 – Handlingen innebär liknelse av de otrogna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Korta mustascherna, spara skäggen och skilj er från zoroastrierna.”5

4 – Handlingen innebär liknelse av kvinnorna. Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade feminina män och maskulina kvinnor.”6

Det är solklart att rakning av skägg, med vilket Allâh har åtskilt mannen från kvinnan, är den största liknelsen av en kvinna. Förhoppningsvis räcker dessa bevis för att övertyga människor prövade med denna synd. Må Allâh förskona oss och dem mot allt som Han inte älskar och behagas av.

1Vissa väljer ytterligare en villfarelse och låter sina skägg växa i samband med en släktings bortgång:

فَإِنَّهَا لَا تَعْمَى الْأَبْصَارُ وَلَكِن تَعْمَى الْقُلُوبُ الَّتِي فِي الصُّدُورِ

“Det är inte deras ögon som är blinda, nej, det är hjärtana i deras bröst!” (22:46)

24:119

3Det vill säga klipp mustaschen så att den inte täcker läppen. Mustaschen ska alltså inte rakas bort, ty handlingen går emot profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis. När Mâlik blev frågad om en person som rakar sin mustasch sade han:

“Jag anser att han ska slås så att han smärtar.”

Han sade också om personen som rakar sin mustasch:

“Detta är en innovation som har dykt upp bland folket.” (Rapporterad av al-Bayhaqî. Se “Fath-ul-Bârî”.)

Således hade Mâlik en rejäl mustasch. När han blev frågad om det sade han:

“Zayd bin Aslam berättade för mig, från ´Âmir bin ´Abdillâh bin az-Zubayr som berättade: “När ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) blev arg rullade han sin mustasch och blåste.” (at-Tabarânî i “al-Mu´djam al-Kabîr” med en autentisk berättarkedja.)

Med en god berättarkedja rapporterade at-Tabarânî, Abû Zur´ah i “at-Târîkh”, al-Bayhaqî och Ibn ´Asâkir att:

“Fem följeslagare klippte sina mustascher utmed vermilionkanten.”

4al-Bukhârî, Muslim, Abû ´Awânah och andra via Ibn ´Umar.

5Muslim och Abû ´Awânah i deras respektive “as-Sahîh” via Abû Hurayrah.

6al-Bukhârî, at-Tirmidhî som autentiserade den, al-Baghawî i “Hadîth ´Alî bin al-Dja´d”, Ibn Hibbân i “ath-Thiqât”, Abû Nu´aym i “Akhbâr Asbahân”, Ibn ´Asâkir i “Tahrîm-ul-Abnah”, Abûl-´Abbâs al-Asamm och ad-Dûlâbî. al-Haytham ad-Dûrî rapporterar den i “Dhamm-ul-Liwât” via Abû Sa´îd al-Khudrî, Ibn ´Asâkir och Ibn Mâdjah via Abû Hurayrah och ash-Shâmûkhî i “al-Djuz'” via Ibn ´Umar.