Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, sid. 69-71

Det råder samstämmighet om att slaget vid ´Usfân ägde rum efter Vallgravskriget, vilket fordrar att slaget Dhât-ur-Riqâ´ var både efter det och slaget om Khaybar. Det intygas ytterligare av att både Abû Mûsâ al-Ash´arî och Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anhumâ) bevittnade det slaget. al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Abû Mûsâ al-Ash´arî som berättade att han bevittnade slaget Dhât-ur-Riqâ´ och att de lindade in sina spruckna fötter i trasor. Därav namnet. Dessutom frågade Marwân bin al-Hakam Abû Hurayrah:

”Bad du rädslebönen med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?” Han svarade: ”Ja.” Han frågade: ”När då?” Abû Hurayrah sade: ”Samma år som striden i Nadjd.”1

Därefter nämnde han dess tillvägagångssätt. Hadîthen rapporteras av Imâm Ahmad, Abû Dâwûd och an-Nasâ’î.

Vissa historiker menar på att Dhât-ur-Riqâ´-slaget ägde rum flera gånger varav en gång var innan Vallgravskriget och en gång efteråt. Men om hadîthen om att rädslebönen blev påbjuden i ´Usfân är autentisk, kan han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte ha bett den i det första slaget.

De nämner att till de företeelser som tog plats i samband med det slaget, hör historien om Djâbirs (radhiya Allâhu ´anh) kamel som han sålde till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det kan diskuteras eftersom den händelsen rapporteras i samband med slaget vid Tabûk. Det enda som stämmer in på den teorin är att i och med att hans fader dog i kriget vid Uhud och därigenom lämnade efter sig döttrar, var han snabbt i behov av att gifta sig med någon som kunde ta hand om dem.

En annan företeelse, även den återberättad av Djâbir, var mannen vars maka blev tillfångatagen varpå han svor på att döda Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. En natt, när Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utsett två män – ´Abbâd bin Bishr och ´Ammâr bin Yâsir (radhiya Allâhu ´anhum) – till att hålla vakt åt muslimerna mot fienden, sköt han ´Abbâd bin Bishr med en pil medan denne stod och bad. Följaktligen drog han ut pilen ur kroppen utan att avbryta bönen. Till sist blev han träffad tre gånger; han slutade inte be förrän han var klar med bönen och blev upplyst av sin kollega, varpå han sade:

”Fri är Allâh från brister! Varför sade du inget?” Han sade: ”Jag var mitte inne i en sura och ville inte avbryta den.”

Vad som också utspelade sig i anslutning till det slaget, var att Ghawrath bin al-Hârith ville döda Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´ alayhi wa sallam) som låg och tog en tupplur under ett träd. Mannen drog sitt svärd och beslöt sig för att döda honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), men Allâh avvärjde honom genom att förstela hans hand. Då vaknade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och ropade på sina följeslagare som samlades runtomkring honom. Han berättade för dem hur Ghawrath ville döda honom. Det till trots, lät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) honom gå fri och förlät honom. Detta utspelade sig under Dhât-ur-Riqâ´-slaget, men det som ägde rum efter Vallgravskriget. al-Bukhârî och Muslim rapporterade att Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi var ute och färdades med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tills att vi kom fram till Dhât-ur-Riqâ´. Där fanns ett skuggande träd som vi gav till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Under tiden som Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) svärd hängde i trädet, kom en avgudadyrkare, tog Allâhs profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) svärd och drog det. Han sade till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Är du rädd för mig?” Han sade: ”Nej.” Han sade: ”Vem kan skydda dig från mig?” Han sade: ”Allâh skyddar mig från dig.” Då började Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare hota honom varpå han stack tillbaka sitt svärd och hängde upp det. Därefter kallades det till bön. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad två Raka´ât med en grupp som sedermera backade varefter han bad ytterligare två Raka´ât med en annan grupp. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad alltså fyra Raka´ât medan de bad två Raka´ât.”2

Formuleringen är Muslims.