Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, sid. 68-69

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad en hel månad mot dem som hade dödat sjuttio lärda följeslagare. Därefter gick han ut i strid, även känd som ”Dhât-ur-Riqâ´”. Det var en strid i Nadjd och ägde rum i Djumâdâ al-Ûlâ år 4. Han var ute efter Muhârib, Banû Tha´labah och Sa´d bin Ghatafân. Till sin ställföreträdare i Madînah utsåg han Abû Dharr al-Ghifârî. Väl framme vid en palmodling, stötte de på en här från Ghatafân. De slöt avtal och inga stridigheter bröt ut. Dock nämnde Ibn Ishâq och andra att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad rädslebönen den dagen. Det är emellertid problematiskt, ty ash-Shâfi´î, Ahmad och an-Nasâ’î rapporterade via Abû Sa´îd att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) krig mot avgudadyrkarna i Vallgravskriget förhindrade honom från att be Dhuhr, ´Asr, Maghrib och ´Ishâ’ i tid. Istället bad han alla böner på en gång. Det var innan versen om rädslebönen uppenbarats. De sade att rädslebönen blev föreskriven i ´Usfân, vilket rapporteras av Abû ´Ayyâsh az-Zuraqî som sade:

”Vi var tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i ´Usfân när avgudadyrkarna, ledda av Khâlid bin al-Walîd, dök upp framför oss. De stod mellan oss och Qiblah. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ledde oss i bön varpå de sade: ”Om vi bara hade överraskat dem i den situationen. Snart kommer en annan bön som de älskar mer än vad de älskar sina barn och sig själva.” Då steg Djibrîl ned med dessa verser:

وَإِذَا كُنتَ فِيهِمْ فَأَقَمْتَ لَهُمُ الصَّلاَةَ فَلْتَقُمْ طَآئِفَةٌ مِّنْهُم مَّعَكَ وَلْيَأْخُذُواْ أَسْلِحَتَهُمْ فَإِذَا سَجَدُواْ فَلْيَكُونُواْ مِن وَرَآئِكُمْ وَلْتَأْتِ طَآئِفَةٌ أُخْرَى لَمْ يُصَلُّواْ فَلْيُصَلُّواْ مَعَكَ وَلْيَأْخُذُواْ حِذْرَهُمْ وَأَسْلِحَتَهُمْ وَدَّ الَّذِينَ كَفَرُواْ لَوْ تَغْفُلُونَ عَنْ أَسْلِحَتِكُمْ وَأَمْتِعَتِكُمْ فَيَمِيلُونَ عَلَيْكُم مَّيْلَةً وَاحِدَةً وَلاَ جُنَاحَ عَلَيْكُمْ إِن كَانَ بِكُمْ أَذًى مِّن مَّطَرٍ أَوْ كُنتُم مَّرْضَى أَن تَضَعُواْ أَسْلِحَتَكُمْ وَخُذُواْ حِذْرَكُمْ إِنَّ اللّهَ أَعَدَّ لِلْكَافِرِينَ عَذَابًا مُّهِينًا

“När du befinner dig hos de troende och leder dem i bön, låt då en grupp stå upp tillsammans med dig och låt dem behålla sina vapen. När de har avslutat bönen, låt dem ge er betäckning och låt en annan grupp, som ännu inte har förrättat sin bön, stiga fram och be med dig. Men de bör vara på sin vakt och ha vapnen i beredskap, eftersom de otrogna skulle önska att ni lade ifrån er era vapen och er utrustning för att då rikta ett slag mot er. Men ni gör inte fel, om ni lägger av vapnen därför att ni är rädda att de skall skadas genom regn, eller på grund av sjukdom. Men var på er vakt. För de otrogna har Allâh i beredskap ett förnedrande straff.”1

Den uppenbarades mellan Dhuhr och ´Asr. Han ledde oss i ´Asr och delade upp oss i två grupper.”2

Rapporterad av Imâm Ahmad, Abû Dâwûd och an-Nasâ’î.

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

”Medan Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) slog läger mellan Dhadjnân och ´Usfân och belägrade avgudadyrkarna, sade avgudadyrkarna: ”Dessa människor har bön som de älskar mer än vad de älskar sina söner och jungfrur. Samla er och rikta ett slag mot dem.” Då kom Djibrîl (´alayhis-salâm) och befallde honom att dela upp sina följeslagare i två halvor; han skulle leda den ena gruppen i bön medan den andra stod vänd mot sin fiende. De var på sin vakt och hade vapnen i beredskap. Han bad en Rak´ah med dem varefter de gick bakåt och ersattes av den andra gruppen som han bad en andra Rak´ah med. Varje grupp bad en Rak´ah med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) medan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad två Raka´ât.”3

Rapporterad av an-Nasâ’î och at-Tirmidhî som sade:

”Hadîthen är god och autentisk.”