57. Förbjudna stridsmetoder

Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm (d. 1425)

al-Hudjadj al-Qawiyyah ´alâ anna Wasâ’il-ad-Da´wah Tawqîfiyyah, sid. 82-83

Ett annat tvivel som kan missbrukas, är händelsen i samband med att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) slog läger vid oasen i Badr innan slaget vid Badr och al-Habbâb bin al-Mundhir bin ´Amr bin al-Djamûh sade till honom:

”Har Allâh placerat dig, Allâhs sändebud, på denna plats som vi varken får slå läger före eller efter, eller handlar det om åsikt, krig och list?” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Det handlar snarare om åsikt, krig och list.” Han sade: ”Denna plats, Allâhs sändebud, är i så fall ingen bra plats. Följd med oss till den del av oasen som ligger närmast folket så att vi kan slå läger där istället…” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte om förslaget och följde med.

Poängen i händelsen ligger i att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa salam) lät sina följeslagare bestämma lägerplats och klargjorde att sådana platser utpekas inte ur ett religiöst perspektiv, utan är snarare en fråga om krig och list. Med andra ord, säger folk som sprider detta tvivel, behöver kallmetoder inte alls vara överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah.

För det första är händelsen inte bekräftad med autentiska berättarkedjor. Den återberättas av Ibn Ishâq som sade:

”Jag har blivit informerad av en grupp män från Banû Salamah som berättade att al-Habbâb…”1

Som du kan se är berättarkedjan svag. Visserligen återberättade al-Hâkim den med en sammanbunden berättarkedja2, men adh-Dhahabî sade:

”Hadîthen är svag och motsättande och dess berättarkedja.”3

Så står det i den tryckta versionen. Muhaddith al-Albânî sade:

”Förmodligen ska det stå ’klen’ istället för ’och dess berättarkedja’. Berättarkedjan består av återberättare som jag inte känner.”4

Likaså rapporterar al-Bayhaqî den i ”ad-Dalâ’il” med en svag berättarkedja. I ”al-Bidâyah” heter det att al-Umawî rapporterar den via Ibn ´Abbas. Den berättarkedjan består dock av al-Kalbî som var lögnare.

För det andra består händelsen inte alls av något bevis. Alla kloka människor förstår att en generals val av lägerplats – alltsedan profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dagar fram till Apokalypsen – inte görs utifrån Qur’ânen och Sunnah. Det kan inte ens tänkas utgå från Qur’ânen och Sunnah. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skickade ut generaler i krig, lärde han dem domar och rådde dem utan att utse deras lägerplatser. Detsamma gäller de renläriga kaliferna. Samma sak gäller profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägar ute i krig; de var slumpartade och inte alls föremål för domar.

Kamp för Allâhs (ta´âlâ) sak måste vara överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah. Ingen får kriga på ett sätt som inte utövades av Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans ädla följeslagare. Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stridsmetod var den fullkomligaste stridsmetoden. Det finns ingen liten eller stor sak relaterad till kamp, utan att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lämnade efter sig kunskap om den till oss. Den som känner den, gör det, och den som inte känner den, gör inte det. Därför fördömde Salaf hårt den som inför till kamp och strid sådant som inte fanns på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid.

1as-Sîrah an-Nabawiyyah (2/272).

2al-Mustadrak (3/462-467).

3Talkhîs-ul-Mustadrak (3/462-467).

4Kommentar till ”Fiqh-us-Sîrah”, sid. 224.