57. Den kloke och ömheten

1 – Ömhet innebär att tygla själen när den behandlas på ett dåligt sätt så att den inte går till det förbjudna.

2 – Ömhet består av kunskap, tålamod, lugn och bekräftelse. Det finns inga egenskaper som är så fina när de slås ihop som ömhet och makt.

3 – Ömheten är som vackrast när man är öm och har förmågan att hämnas.

4 – Dhamrah sade:

”Ömheten är ädlare än intellektet. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) heter (al-Halîm) efter den.”

5 – Om ömhetens enda berömvärda drag hade varit att den hindrar personen från synder skulle det varit tillräckligt för att åligga den kloke att aldrig lämna ömheten så länge han kan.

6 – Ömheten är en egenskap som antingen är medfödd, inövad eller också bådadera.

7 – Mu´âwiyah bin Abî Sufyân sade:

”Det finns ingen ömhet utan övning.”

8 – Abûd-Dardâ’ sade:

”Kunskapen uppnås endast med studier och ömheten uppnås endast med övning. Den som ställer in sig på det goda kommer att få det och den som aktar sig för ondskan kommer att undkomma den.”

9 – Den kloke är öm mot alla människor. Om han tycker att det är för svårt för han låtsas vara öm. Det leder till ömheten.

10 – Ibn-ul-Mubârak sade:

”´Abdullâh bin ´Awn hade bjudit hem oss på mat. Vi satt och åt när hans betjänt kom in och snubblade på sina kläder så att hon tappade fatet. Då sade Ibn ´Awn till henne: ”Var inte rädd. Du är fri.”

11 – Muhammad bin as-Sa´dî sade till sin son ´Urwah när han fick makten i Jemen:

”Om du blir arg skall du titta upp mot himlen och ned mot marken. Sedan skall du högakta deras Skapare.”

12 – När den kloke blir arg är han skyldig att tänka på hur ofta Allâh är öm mot honom trots att han ständigt går mot Hans förbud. Hans ilska skall inte få honom att synda.

13 – Dja´far bin Sulaymân sade:

”Det fanns en from kvinna i Basrah som alltid drabbades av olyckor. Vi förundrades över hennes tålamod. En dag blev hon drabbad av en svår olycka och hon fortsatte att härda. När jag tog upp det med henne sade hon: ”Det finns inte en olycka som drabbar mig som jag tänker på tillsammans med helvetet utan att jag ser på den som på sand.”

14 – Bakr bin Mudhar sade:

”Abûl-Haythams son hade dött och kvar hade han en liten son som så småningom också dog. När hans bröder kom till honom i moskén för att ge honom kondoleanser sade han: ”Sorgen inför Domedagen har fått mig att inte sörja det jag har förlorat eller glädjas över det jag har fått.”