57. Allâh vägleder och vilseleder

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Han vilseleder den Han vill och sviker honom med Sin rättvisa, Han vägleder den Han vill och begåvar honom med Sin favör.

FÖRKLARING

Han vilseleder den Han vill med Sin rättvisa och Han vägleder den Han vill med Sin favör. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) skänker Sin favör till den Han vill:

ذَلِكَ فَضْلُ اللَّهِ يُؤْتِيهِ مَن يَشَاء

Sådan är Allâhs favör, och Han skänker den till den Han vill.”1

Ondskan låter Allâh (djalla wa ´alâ) drabba den Han tycker förtjänar den. Det är rättvist av Honom (subhânahu wa ta´âlâ). Han är berömvärd i alla fall; Han är berömvärd för Sin favör och Han är berömvärd för Sin rättvisa. Rättvist vilseleder Han den Han vill, men slaven har själv åsamkat sig den förtjänsten. Godtar han inte sanningen, opponerar han sig mot sanningen, dementerar han sanningen, såsom hedningarna gjorde med profeterna, avlönar Allâh honom med villfarelse. Så straffar Allâh människorna till följd av deras handlingar och nonchalans:

فَلَمَّا زَاغُوا أَزَاغَ اللَّهُ قُلُوبَهُمْ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ

Men när de vek av, vilseledde Allâh deras hjärtan; Allâh leder inte dem som förhärdar sig i trots.”2

Han vägleder inte dem på grund av deras trots. Han vägleder inte otrogna på grund av deras otro. Han vägleder inte orättfärdiga på grund av deras orättfärdighet. Allt är alltså skäligt:

فَأَمَّا مَن أَعْطَى وَاتَّقَى وَصَدَّقَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْيُسْرَى وَأَمَّا مَن بَخِلَ وَاسْتَغْنَى  وَكَذَّبَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْعُسْرَى

För den som villigt ger och fruktar och som tror på det högsta goda, skall Vi göra det lätt. Men den som håller hårt om penningpåsen och som tror sig vara fri från allt beroende och som förnekar det högsta goda, skall Vi göra det tungt och svårt.”3

Den som älskar sanningen, accepterar sanningen och eftersträvar sanningen, vägleder Allâh:

وَالَّذِينَ اهْتَدَوْا زَادَهُمْ هُدًى وَآتَاهُمْ تَقْواهُمْ

… men de vägledda, dem ger Han en allt fastare ledning och fördjupar deras gudsfruktan.”4

Och den som vänder ryggen åt sanningen, hädar den och envisas, försakas rättvist av Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Det får bli hans straff. Allâh vilseleder inte de troende och Han vägleder inte de oemottagliga vilsna. Däremot placerar Han saker och ting på rätt plats; Han placerar vägledningen där den hör hemma och Han placerar villfarelsen där den hör hemma – rättvist, begåvande och vist.

162:4

261:5

392:5-10

447:17