56. Vilken metodik har Ahl-us-Sunnah när de kritiserar folk och nämner dem vid namn?

Fråga 56: Vilken metodik har Ahl-us-Sunnah när de kritiserar folk och nämner dem vid namn? Är det prövande och förbjudet att nämna vissa kallares fel?

Svar: Fel är tydligt. Fel måste klargöras. Det finns dock ingen nytta med att angripa personerna i sig. Det är bara skadligt. Det är inte personerna som angår oss. Vi klargör bara felen. Vi klargör även sanningen för människorna så att de kan anamma den och avstå från felen. Syftet är inte personligheterna. Syftet är inte hämnd. Det är inte det som är syftet. Det är den lustfyllde som är ute efter hämnd. Han vars syfte är att klargöra sanningen för människorna vill dem bara väl.

Om det råder övervägande nytta med att nämna den avvisade vid namn så att folk skall veta vem han är, så är det okej. Muhaddithûn brukade ju namnge kritiserade återberättare och beskyllda dem för exempelvis lögn, svagt minne och bluff. De klargjorde deras tillstånd. Deras syfte var inte personerna i sig. Deras syfte var att klargöra sanningen och att läsaren vet att berättarkedjan består av nedsatta återberättare så att han kan hålla sig borta från den. Allt handlar om syftet. Om syftet är personen i sig, så är det inget annat än lust – och det är förbjudet. Och om syftet är att klargöra sanningen och vilja skapelsen väl, så är det harmlöst1.

1Ibn-ul-Mubârak sade:

”Mu´allâ bin Hilâl ljuger när han återberättar hadîther.” En grupp Sûfiyyah sade: ”Abû ´Abdir-Rahmân! Baktalar du?” Han sade: ”Tyst! Hur skall man veta vad som är rätt och fel om vi inte klargör?” (al-Kigâyah, sid. 9)