Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, sid. 66-68

Då de två männen dödats begav sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) själv till stammen Banûn-Nadhîr för att få hjälp gällande de två dödade männen, ty de var allierade. Stammen gick med på det. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Abû Bakr, ´Umar, ´Alî och andra följeslagare (radhiya Allâhu ´anhum) satte sig intill en mur. Stammen samlade sig och sade: ”Vem kan kasta ned detta stenblock över Muhammad så att han dör?” ´Amr bin Djihâsh tog sig an uppgiften. I samma ögonblick underrättade Allâh Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som reste sig upp omedelbart, lämnade sina följeslagare och stannade inte förrän han kommit tillbaka till Madînah. Ryktet om att han befann sig inom Madînahs stadsmur börja sprida sig. Abû Bakr och de som var med honom följde efter honom. Han berättade för dem vad Allâh hade underrättat honom om judarnas planer varefter han uppmanade folket till strid. Han begav sig ut och utsåg Ibn Umm Maktûm till Madînahs ställföreträdare. Detta var i Rabî´-ul-Awwal. Han belägrade dem i sex nätter. I samma veva förbjöds spritmissbruk, sade Ibn Hazm, något jag inte sett någon annan säga. ´Abdullâh bin Abî Salûl och hans hycklande följeslagare sade till Banûn-Nadhîr: ”Vi står på er sida, vi ska kriga med er. Om ni blir bortdrivna lovar vi att följa med er.” De föll för deras lovord och tog skydd innanför sin fästning. Följaktligen lät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) deras palmodling huggas ned och brännas varefter de bad Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om lov att få lämna fästningen helskinnade med fullastade kameler frånsett vapen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick med på det. Deras stormän, som Yahyâ bin Akhtab och Sallâm bin Abîl-Huqayq, tog med sig sina familjer och egendomar till Khaybar, medan andra flyttade till Levanten. Bara två av deras män konverterade till islam: Abû Sa´d bin Wahb och Yâmîn bin ´Umayr bin Ka´b. Den sistnämnde satte pris på sin kusin ´Amr bin Djihâshs huvud då denne planerat att döda Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De behöll dock sina pengar och Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fördelade de kvarblivna egendomarna bland de första Utvandrarna samt Abû Dudjânah och Sahl bin Hanîf från Hjälparna, ty de två sistnämnda var fattiga. De erhållna egendomarna gav Allâh till Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i form av krigsbyte utan strid; muslimerna behövde varken sporra häst eller kamel för att vinna det. I samband med detta slag uppenbarade Allâh (subhânah) suran ”al-Hashr”, även kallad för ”Banûn-Nadhîr” av ´Abdullâh bin ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ).