56. Självdöda djurs skinn

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/62)

Beträffande självdöda djurs skinn innan garvning, anses de vara orena eftersom de är en del av djuren. De omfattas alltså av Allâhs (ta´âlâ) ord:

قُل لاَّ أَجِدُ فِي مَا أُوْحِيَ إِلَيَّ مُحَرَّمًا عَلَى طَاعِمٍ يَطْعَمُهُ إِلاَّ أَن يَكُونَ مَيْتَةً أَوْ دَمًا مَّسْفُوحًا أَوْ لَحْمَ خِنزِيرٍ فَإِنَّهُ رِجْسٌ أَوْ فِسْقًا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللّهِ بِهِ

Säg: ”I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött – det är orent – eller det som i synd offrats till någon annan än Allâh.”1

Med andra ord är också de orena. Skinn består av liv och blod. Innan ett sådant skinn garvas är det både orent och förbjudet att bruka i alla fall. Först efter att det har garvats till fullo har de lärde delade åsikter om det. Vissa säger att det är rent. Den åsikten är mer övervägande. Ett till fullo garvat skinn är lika rent som ett slaktat djurs skinn. Det får brukas till mjölk, vatten och fett och det är tillåtet att tillverka skor och annat av det. Beviset för det är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Vilket skinn som än garvas är rent.”

Det vill säga att alla garvade skinn är rena. Dessutom sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Garvning av det självdöda djurets skinn är dess rening.”

Det vill säga att garvning renar det. Det tredje beviset är Maymûnahs (radhiya Allâhu ´anhâ) ord:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi ett lamm som de släpade på. Han sade: ”Nu borde ta dess skinn.” De sade: ”Det är självdött.” Han sade: ”Det renas med vatten och akacia.”

Det garvas alltså med vatten och akacia. Det bevisar att självdöda djurs garvade skinn är rena och får lov att brukas precis som slaktade djurs skinn får brukas. Vad slaktade djurs skinn beträffar, är de rena och lovliga i alla fall, oavsett om de garvas eller inte.

16:145