Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 68-69

Qur’ânen är ingen metafor, till skillnad från vad Djahmiyyah och Mu´tazilah anser. De menar att Qur’ânen är Allâhs tal men att den bara tillskrivs Honom i metaforiskt syfte eftersom Allâh är dess skapare. När den tillskrivs Allâh så är det en skapelse som tillskrivs dess Skapare, påstår de. De ljuger då en tillskrivning är av två slag:

1 – I form av betydelse, däribland talet. När betydelser tillskrivs Allâh (ta´âlâ) är de Hans egenskaper. Talet, hörseln, synen, förmågan och viljan är egenskaper, ty dessa betydelser existerar inte av sig själva utan utgör egenskaper hos den som äger dem.

2 – I form av subjekt, däribland Allâhs hus, Allâhs kamel och Allâhs slav. I detta fall är det skapelser som tillskrivs Skaparen i hedrande syfte.