56. Änglarnas förvandling

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

al-Minhah ar-Rabbâniyyah fî Sharh-il-Arba´în an-Nawawiyyah, s. 92-93

´Umar (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Sedan gick han sin väg medan vi förblev sittande en lång stund.”

Frågeställaren reste sig och gick sin väg. Några följeslagare gick ut för att följa efter honom, men de kunde inte hitta honom. Det var märkligt. Å ena stunden var han bland dem, frågade och talade, å andra stunden var han spårlöst försvunnen. ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Därefter sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”´Umar! Vet du vem den frågande var?” Jag svarade: ”Allâh och Hans Sändebud vet bättre.” Han sade: ”Det var Djibrîl som kom till er för att lära er er religion.”

Det bevisar att änglar inte uppenbarar sig i sina egentliga skepnader, ty människorna mäktar inte med att se dem i det tillståndet. Änglar visar sig i mänskliga skepnader för att inte skrämma iväg människorna. Oftast kom Djibrîl till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam), när han omgavs av sina följeslagare, i en mans skepnad. Han såg ut som alla andra frågeställare och studenter, just för att inte människorna skulle bli bortskrämda.

Detta bevisar att änglar kan uppenbara sig i olika skepnader, beroende på nyttan. Allâh har försett dem med den förmågan i syftning på människornas välfärd. För övrigt ser människan änglar bara i tid av straff och dödsögonblick. Han (ta´âlâ) sade:

يَوْمَ يَرَوْنَ الْمَلَائِكَةَ لَا بُشْرَى يَوْمَئِذٍ لِّلْمُجْرِمِينَ وَيَقُولُونَ حِجْرًا مَّحْجُورًا

“Den Dag då de får se änglarna, finns det inte längre något hoppfullt budskap för de trotsiga syndarna och de hörs säga: “Ett riktigt hinder!”1

Annars ser hon dem i mänskliga skepnader.

125:22