55. Visdom bakom godhet och ondska

Allâh har bestämt allting, såväl det goda som det onda, tron och otron, vägledningen och villfarelsen. Men ur Allâhs skapandes synvinkel är det onda inte ont, ty Han skapade det utav vishet. Däremot är det ont i förhållande till den som drabbas av det. Död, skada och tråkigheter betraktas som onda av den drabbade. Men det är dock inte ont i förhållande till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Det rentav bevisar Hans fullkomlighet då Han skapar både godhet och ondska. Att skapa bådadera hör till Hans (subhânahu wa ta´âlâ) märkvärdiga skapande. Ondskan har Han bara skapat utav vishet och inte mållöst. Han har skapat den för att pröva med den och straffa för den. Straff är ont i förhållande till den bestraffade, men rättvist i förhållande till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). I förhållande till Allâh är straffet alltså berömvärt eftersom det är relevant. Han belönar den gode liksom Han straffar den onde utefter deras förtjänster. Det bevisar Hans (subhânahu wa ta´âlâ) rättvisa. Således är det obligatoriskt att betro ödet, det goda och det onda i det. Inte bara det goda skall betros utan bägge parterna. Bäggedera är ju från Allâh. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det onda tillkommer inte Dig.”1

Ödet är sött och bittert i förhållande till slavarna. Ondskan är bitter och godheten är söt – och båda är från Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Han har skapat motsatserna utav visdom så att Hans förmåga, vilja och vishet kan igenkännas.

1Muslim (771).