Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 68

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

47 – De troende bekräftade det och övertygades om att det är Allâhs (ta´âlâ) verkliga tal.

FÖRKLARING

De som betror Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftar att Qur’ânen är Allâhs (´azza wa djall) tal och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har bara förkunnat den.

Beträffande Allâhs (´azza wa djall) ord:

إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي الْعَرْشِ مَكِينٍ

”Den är förvisso en ädel budbärares ord, en som äger stor makt och vars plats är nära Herren till allmaktens tron.”1

betyder de att Djibrîl är förkunnare. Qur’ânen kan ju inte vara både Allâhs tal och Djibrîls tal. Ett tal kan bara komma från en och kan inte tillskrivas flera stycken. När Qur’ânen tillskrivs Allâh, handlar tillskrivningen om vems talet verkligen är, och när den tillskrivs Djibrîl, handlar tillskrivningen om vem som har förkunnat den.

I en annan vers heter det:

إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَاعِرٍ قَلِيلًا مَا تُؤْمِنُونَ

”Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord, inte ord av en poet – få är de ting ni tror på!”2

Versen åsyftar Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ordet tillskrivs honom i förkunnande bemärkelse. Ibland tillskriver Allâh Qur’ânen Sig själv, ibland Djibrîl och ibland Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam). Dock kan ett tal bara uttalas av en. Så när talet tillskrivs Allâh, handlar tillskrivningen om vems talet verkligen är, och när det tillskrivs Djibrîl och Muhammad, handlar tillskrivningen om vem som har förkunnat talet.