55. al-Djuwaynîs ånger på dödsbädden

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 92-93

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

En annan sade:

Jag hade läst så mycket. Sedan lämnade jag muslimerna med deras islam och uppenbara kunskaper, gick ut på det vida havet och började dyka efter det som muslimerna hade förbjudit. Jag gjorde allt det för söka efter sanningen. Förr i tiden rymde jag från efterapning och nu har jag återvänt till sanningen. Håll er till gummornas dogmer. Om inte Sanningen räddar mig med Sin vänlighet så att jag kan dö med gummornas dogm och avsluta min färd utifrån uppriktighetens ord att det inte finns någon sann gud utom Allâh, så är det synd om al-Djuwaynîs son.”

KOMMENTARER

Såhär sade Abûl-Ma´âlî al-Djuwaynî, en av deras ledarfigurer och stormän. Han säger hur han, tillsammans med skolastikerna, lämnade muslimerna med deras islam. Ty han försvann med skolastikernas klerker och filosoferna. Han kastade bort hela sitt liv i debatt istället för att lära sig Qur’ânen och Sunnah, trots att Salaf förbjöd såväl skolastik som debatt och konstaterade att skolastik leder bara till förvirring och kaos. Såhär sade al-Djuwaynî på sin dödsbädd. Härmed tog han tillbaka sin dogm och erkände den andra metodikernas fel.