54. Avgudadyrkarnas gemensamma resonemang

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 59-60

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Angående det detaljerade svaret, har Allâhs fiender många invändningar mot sändebudens religion med vilka de försöker hindra människorna från. Bland annat säger de att de inte avgudar någon med Allâh och att de vittnar att det inte finns någon som skapar, skänker uppehälle, gagnar eller orsakar skada utom Allâh allena, ingen medhjälpare har Han, och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varken besitter något som han gynnar sig med eller skadar sig med, än mindre ´Abdul-Qâdir och andra. Däremot anser de sig själva vara syndiga och de rättfärdiga har en särskild ställning hos Allâh varför de ber Allâh genom dem. Svara dem då med det som har omnämnts tidigare, nämligen att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem som bekräftade det de precis har nämnt. De bekräftade att deras falska gudomar inte hade kontroll över något och att de endast ville uppnå ställning och medling.

FÖRKLARING

Det första svaret var allmänt med vilket samtliga tvivel avvisas. Dessutom finns det detaljerade svar som avvisar varje tvivel för sig. Om avgudadyrkaren säger att de vittnar att det inte finns någon som skapar, skänker uppehälle, gagnar eller orsakar skada utom Allâh allena, ingen medhjälpare har Han, och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varken besitter något som han gynnar sig med eller skadar sig med, än mindre ´Abdul-Qâdir och andra – det vill säga Ibn Mûsâ al-Djîlânî. Han tillhörde de större asketerna och Sûfiyyah. Han föddes 471 i Djaylân, avled 561 i Bagdad och han följde Hanbalî-rättsskolan – skall du veta att detta är ett tvivel som de klär lögnen med. Detta tvivel är dock svagt och värdelöst. Därtill säger avgudadyrkaren att han är syndig. Det är fortsättningen på motståndarens tal. Svara honom då med att säga att det han precis har sagt är ingenting annat än det tillstånd som avgudadyrkarna befann sig i. Trots det bekrigade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dem och förlovade deras liv, kvinnor och egendomar. De hade alltså ingen nytta av denna form av Tawhîd.