1al-Bukhârî, Muslim och Ahmad. Den nämns i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (307).

2Den första meningen rapporteras bara hos al-Bukhârî och Muslim. Resten finns hos ad-Dârimî, al-Hâkim, ash-Shâfi´î och Ahmad.

Observation

Hadîthens innebörd är klar och tydlig; det skall råda lugn i den här positionen. Vissa bröder i Saudiarabien och på andra platser argumenterar med den för att bevisa att det är föreskrivet att placera högerhanden på vänsterhanden i den här positionen. Det är mycket långsökt sett till alla samlade rapporteringar och formuleringar till hadîthen om mannen som bad fel. Argumentationen är rentav falsk. Hadîthen med dess olika rapporteringar och formuleringar tar inte alls upp händernas placering i den här positionen. Hur kan det då vara tillåtet att använda sig av den för att bevisa att högerhanden skall placeras på vänsterhanden efter Rukû´? Detta om alla formuleringar skulle bistå åsikten i det här fallet. Vad skall man då säga om de tillsynes bevisar rena motsatsen?

Därtill är inte den omnämnda placeringen det första som slår en när hadîthen kommer på tal. De i hadîthen omnämnda benen är ryggraden, vilket stöds av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hadîth:

”När han lyfte på sitt huvud reste han sig upp så att varje ryggkota återvände till sin plats.”

Var opartisk och ägna en tanke.

Jag tvivlar inte på att det är en vilsen innovation att placera händerna på bröstet i den här positionen. Handlingen har inte alls nämnts i de bönrelaterade hadîtherna som är oerhört många. Om den hade haft en grund skulle den ha förkunnats till oss om än via en enda väg. Såvitt jag vet gjorde ingen från Salaf så och inte heller har någon imam inom Hadîth nämnt det.

Detta är inte oförenligt med det Shaykh at-Tuwaydjirî nämnde i sin avhandling, sid. 18-19, om Imâm Ahmad (rahimahullâh) som sade:

”Om han vill har han händerna nere efter Rukû´ och om han vill placerar han dem [på bröstet].”

Så nämnde Sâlih bin Imâm Ahmad i sin ”Masâ’il-ul-Imâm Ahmad”, sid. 90, från sin fader. Han sade inte att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade så, han sade så utav egen Idjtihâd och åsikt. En person som ger sin åsikt kan ha fel. Om det finns ett korrekt bevis för att en handling är en innovation – såsom handlingen vi behandlar nu – så betyder det inte att handlingen upphör vara en innovation bara för att en av imamerna har den åsikten, vilket Shaykh-ul-Islâm fastställde i vissa böcker. I Imâm Ahmads ord ser jag faktiskt hur han själv inte anser att handlingen har bekräftats i Sunnah eftersom han låter var och en bestämma hur de vill göra. Tror den ädle Shaykhen att Imâm Ahmad hade sagt samma sak om handlingen innan Rukû´? Därmed klargörs det att handlingen inte är Sunnah, vilket är själva syftet.

3Ahmad och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” med en autentisk berättarkedja.