´Alî (radhiya Allâhu ´anh) kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med vatten för att tvätta bort hans blod. När han insåg att vattnet var bräckt tog han bort det.

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ville gå uppför en klippa, men klarade inte av det på grund av sina skador. Därtill hade han på sig två rustningar. Följaktligen böjde sig Talhah (radhiya Allâhu ´ah) ned så att han kunde gå upp med hjälp av honom.

När det var tid för bön bad han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sittande. Avgudadyrkarna siktade in sig på deras läger varvid de ändrade kurs och började rida mot Makkah. Allt detta hände en lördag.

Den dagen stupade drygt sjuttio muslimer. En av dem var Hamzah, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) farbror. Han dödades av Wahshî, Banû Nawfals slav, som vann sin frihet på det viset. Wahshî konverterade sedermera till islam och var en av dem som dödade Musaylamah Lögnaren – må Allâh förbanna honom. Andra som också stupade var ´Abdullâh bin Djahsh, Mus´ab bin ´Umayr, ´Uthmân bin ´Uthmân, även känd som Shammâs bin ´Uthmân al-Makhzûmî. Han fick namnet ”Shammâs” för sitt vackra ansikte. De stupade var alltså dessa fyra Utvandrare och resten Hjälpare. De begravdes i sina blod och öppna sår. Den dagen bad han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte begravningsbönen för dem. Må Allâh vara nöjd med dem allesammans.

Den dagen flydde flera stora muslimska personligheter, däribland ´Uthmân bin ´Affân (radhiya Allâhu ´anh). Allâh (ta´âlâ) har emellertid sagt att de är förlåtna. Han (´azza wa djall) sade:

إِنَّ الَّذِينَ تَوَلَّوْاْ مِنكُمْ يَوْمَ الْتَقَى الْجَمْعَانِ إِنَّمَا اسْتَزَلَّهُمُ الشَّيْطَانُ بِبَعْضِ مَا كَسَبُواْ وَلَقَدْ عَفَا اللّهُ عَنْهُمْ إِنَّ اللّهَ غَفُورٌ حَلِيمٌ

”De bland er som gjorde helt om den dag de två härarna möttes, kunde förledas till detta av Djävulen enbart på grund av [ett fel] som de hade begått. Men Allâh har nu utplånat deras synd – Allâh är mild och överseende.”1

Samma dag stupade tjugotvå avgudadyrkare. Allâh (subhânah) nämnde detta slag och sade:

وَإِذْ غَدَوْتَ مِنْ أَهْلِكَ تُبَوِّئُ الْمُؤْمِنِينَ مَقَاعِدَ لِلْقِتَالِ وَاللّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”MINNS att du en tidig morgon lämnade ditt hem för att gruppera de troende till strid; Allâh är hörande, vetande.”2