51. Lojalitet mot makthavare

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 127-128

En kalif eller en makthavare är han som väljs ut av förnuftiga och vetande människor för att leda muslimerna. Det spelar ingen roll om denne är ledare för alla muslimer, vilket de renläriga kaliferna var, eller bara över visst område, vilket råder nu sedan en tid tillbaka. Så länge han är muslim, anses han vara makthavare och ledare i det område som har lovat honom trohetslöfte. Med det sagt måste alla som befinner sig i det området lyda honom inom det som är korrekt, lojalt lova honom trohetslöftet, samarbeta med honom om goda handlingar och avvärja allt ont så att medborgarna kan leva i lugn och ro. Det har alltid varit ett viktigt mål i människans historia.

Ingen får revoltera mot honom. Den som revolterar mot honom och dör, dör den förislamiska tidens död. Under den förislamiska tiden var man inte heller underordnad eller lydig mot sina ledare. Det betyder dock inte att den som revolterar mot ledaren är otrogen – han är fortfarande muslim – så länge inte hans innovation verkligen är hädisk. Däremot är han en innovatör som har avvikit från sanningen, och om han dör i uppror mot sin ledare, dör han den förislamiska tidens död. Det vill säga precis som förislamiska människor som dog utan någon myndighet över sig, eller att de hade en myndighet men det till trots levde i kaos, blodbad och plundring. Muslimer förhåller sig inte så till sin ledare som är muslim, dömer dem med föreskriften, tryggar dem och deras vägar och verkställer islamiska ritualer i samhället så att de erhåller det goda i de båda liven. Utan makthavare är det knappt möjligt att uppnå något gott, ty då lever människor i fruktan för sig själva, sina familjer och sina egendomar. Det vet den som läser historia.