51. Ignoranternas revolt

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 86-87

Abû Hanîfah fördömde människor som revolterar mot makthavare och sade:

Men de gör större skada än nytta när de spiller blod och förlovar förbud.”

Visserligen är de ålagda att fördöma det orätta och kalla till godhet, men utan vapen. Väpnade revolter mot muslimer och myndigheter med argumentet att fördöma det orätta är typiskt för Khawâridj och Mu´tazilah som gör större skada än nytta. De handlar tvärtemot profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) påbud:

Den som ser något föraktfullt hos sin ledare skall härda med det. Ty den som avviker en tvärhand från samlingen och dör, dör den hedniska tidens död.”1

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

Ni kommer att få ledare varpå ni kommer att vara bekanta med något och obekanta med något annat. Den som vet har rentvåtts och den som fördömer har skonats. Problemet är han som behagas och följer.” De sade: ”Allâhs sändebud! Skall vi inte bestrida dem?” Han svarade: ”Nej. Uppfyll er skyldighet och be Allâh om er rättighet.”

I en annan formulering heter det:

Nej, inte så länge de ber.”2

Det vill säga så länge ni inte ser en klar otro. För att revoltera krävs det kunskap, insikt och förmåga till att likvidera ondskan. Dessa ignoranter som dödar och besvärar människor och muslimer utan insikt har ingen rätt att göra så. Bara den som förmår att göra det har fog till det förutsatt att den störtade är skyldig till klar otro, som att han exempelvis inte ber. Kravet är dock att revolten resulterar med uppnått mål och att skadan inte blir större än nyttan.

1al-Bukhârî (7054) och Muslim (1849).

2Muslim (1854).