50. När Salafs förståelse bortprioriteras

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 84-85

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Följderna av att deras sak är byggd på dessa två otrogna grunder medför att de betraktar de tidigare föregångsmännen som okunniga och olärda. De ser på dem som fromma lekmän som saknade detaljerad kunskap om Allâh och den gudomliga vetskapen. Plus att de tror att eftersläntrarna besitter den kunskapen.

KOMMENTARER

Ty de bygger sin dogm på två grunder:

1 – Salaf förstod inte Qur’ânen medan eftersläntrarna förstår den.

2 – Bevisen i Qur’ânen och Sunnah är endast förmodade medan logikens bevis är definitiva.

Denna dogm är resultatet av dessa två grunder som baseras på att beskylla Salaf för att vara okunniga, primitiva och fromma lekmän medan eftersläntrarna framstår som de skickliga vilkas kunskap ska prioriteras. Följaktligen säger de att Salaf var okunniga och olärda människor som bara kunde memorera utan förståelse.

Enligt dessa människor var Salaf okunniga eftersom de inte hade studerat logik och debattering. De menar att följeslagarna och efterföljarna var som vanliga lekmän som bara kunde memorera Qur’ânen och Sunnah utan att förstå dem. Samtidigt menar de att eftersläntrarna begriper de texterna. Därför, påstår de, är de kunnigare än Salaf. Å andra sidan påstår de att Salafs metodik är sundare just för att de inte spekulerade i tolkningar utan anförtrodde Allâh den kunskapen. Det är en motsägelsefull slutsats. Det finns ingen sundhet utan kunskap. Okunnighet har ingen sundhet.