50. Livlöst resonemang om fotografier

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 121

Inte långt därifrån kommer de som skiljer på teckningar och fotografier. Enligt dessa är fotografier inga människoverk, ty förloppet handlar bara om frysta bilder. Så lyder deras resonemang. Enligt dem är det inte människan som ligger bakom allt arbete och all nedlagd möda som krävs för att denna aparat ska framställa en bild på ett ögonblick som vanligtvis kan ta flera timmar. Enligt dem är det inte människan som riktar kameran, fokuserar in sig på målet, förser kameran med filmrulle, framställer bilden i mörkrum och allting annat som jag inte känner till. Enligt dessa människor är inget av detta människoverk. Abûl-Wafâ’ Darwîsh tog sig an att avvisa Saudiarabiens utgivare av utslag, den ädle Shaykh Muhammad bin Ibrâhîm, där han sammanfattningsvis klargjorde att en fotograf behöver göra hela elva handlingar för att få fram en bild. Trots det sade den omnämnde utan minsta lilla tvekan:

”Dessa bilder är ingalunda människoverk.”

Utifrån deras resonemang måste det vara tillåtet att hänga upp ett fotograferat porträtt på väggen, men inte ett tecknat porträtt. Har du sett liknande livlösa förhållande till texterna i Qur’ânen och Sunnah? Jag personligen kan inte erinra mig något som påminner så mycket om denna livlöshet som det som sades av vissa Dhâhiriyyah förr i världen i samband med hadîthen:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förmenade att man urinerar i stillastående vatten.”

De sade:

”Vad som är förmenat är att urinera direkt i stillastående vatten. Däremot är det inte förmenat att urinera i en behållare och sedan hälla ut urinen i vattnet.”

Så sade de fastän vattnet orenas i båda fall. Livlöst förhållande till texterna fick dem att missuppfatta texterna.