50 – Kapitel 8 – Tillbedjan är dyrkan

Åttonde Kapitlet

 

Tillbedjan är dyrkan

 

Om han säger: ”Jag dyrkar ingen annan än Allâh och att söka skydd hos de rättfärdiga och tillbe dem, räknas inte till dyrkan”, skall du säga till honom: ”Håller du med om att Allâh ålade dig att uppriktigt ägna dyrkan åt Allâh och att det är Hans rättighet över dig?”

Om han säger: ”Ja”, skall du säga till honom: ”Förklara för mig vad du har ålagts, nämligen att uppriktigt endast dyrka Allâh, vilket även är Hans rättighet över dig!” Om han då varken vet vad dyrkan eller dess typer är, skall du klargöra dem för honom med att säga det Allâh (ta´âlâ) säger:

”Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne. Han älskar inte dem som går till överdrift.” (7:55)

Då du har upplyst honom om detta, skall du säga till honom: ”Vet du nu att detta innebär att Allâh dyrkas?” Han blir tvungen att säga: ”Ja” – och tillbedjan är dyrkans stomme.

 

Förklaring

 

Om personen säger att han inte dyrkar dem såsom han dyrkar Allâh (´azza wa djall) och att det inte anses vara något avguderi att vända sig till dem och tillbe dem, anses det vara ett tvivel. Säg till honom att Allâh har ålagt att han uppriktigt endast dyrkar Honom. Om han håller med, skall du fråga honom vad det innebär att uppriktigt endast dyrka Honom. Antingen vet han eller också vet han inte. Om han inte vet, förklarar du för honom att be till rättfärdiga människor och vända sig till dem är ett sätt att dyrka dem.

Förklara de olika typerna av dyrkan för honom och tala om för honom att Allâh säger:

”Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne. Han älskar inte dem som går till överdrift.” (7:55)

Tillbedjan är ju dyrkan. Om det ligger till på det viset, är det avguderi att tillbe någon annan än Allâh. Byggt på detta, är det endast Allâh man har rätt att tillbe, dyrka och hoppas på.