50. Abû Hanîfahs dogm

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 83-86

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Hanafiyyah har en känd bok vid namn ”al-Fiqh al-Akbar” som de återberättar från Abû Mutî´ al-Hakam bin ´Abdillâh al-Balkhî vari han sade:

Jag frågade Abû Hanîfah om den största förståelsen varvid han svarade: ”Beskyll ingen för otro och uteslut ingen ur tron. Påbjud rätt och förbjud orätt. Vet att det som har drabbat dig inte har kunnat mista dig, och att det som har mist dig inte har kunnat drabba dig. Ta inte avstånd från någon av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare och älska inte bara vissa av dem. Lämna frågan om ´Uthmân och ´Alî till Allâh (´azza wa djall).” Abû Hanîfah sade: ”Den största förståelse inom religionen är bättre än vetenskap. Att en man vet hur han ska dyrka sin Herre är bättre än att han besitter en massa kunskaper.” Jag sade: ”Underrätta mig om den bästa förståelsen.” Han svarade: ”Att en man lär sig tro, föreskrifter, rekommendationer, lagar och de lärdes meningsskiljaktigheter.”

Han nämnde frågor relaterade till tron och ödet och avvisade Qadariyyah fint, vilket är irrelevant här och nu. Därefter sade han:

Vad säger du om den som påbjuder rätt och förbjuder orätt varefter han får anhängare? Tillåter du det?” Han svarade: ”Nej.” Jag sade: ”Varför inte? Allâh befallde ju Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att påbjuda rätt och förbjuda orätt. Det är en plikt.” Han svarade: ”Det stämmer. Men de gör större skada än nytta när de spiller blod och förlovar förbud.”

Därefter nämnde han strid mot Khawâridj och rebeller till dess att han nämnde Abû Hanîfahs åsikt om personen som säger: ”Jag vet inte om min Herre är ovanför himlen eller på jorden.” Han sade: ”Han har hädat eftersom Allâh (´azza wa djall) sade:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”1

Hans tron är ovanför de sju himlarna.” Jag sade att personen säger att Han har rest Sig över tronen, men att han inte vet ifall tronen är ovanför himlen eller på jorden. Han sade: ”Om han dementerar att Han är ovanför himlen så har han hädat, ty Han (ta´âlâ) är högst upp. Han åkallas nedifrån, inte uppifrån.”

I en annan rapportering står det:

Jag frågade Abû Hanîfah om den som säger: ”Jag vet inte om min Herre är ovanför himlen eller på jorden.” Han sade: ”Han har hädat eftersom Allâh (´azza wa djall) sade:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”

Hans tron är ovanför de sju himlarna.” Jag sade: ”Han säger förvisso att den Nåderike har rest Sig över tronen men vet inte ifall tronen är på jorden eller ovanför himlen. Han sade: ”Om han dementerar att Han är ovanför himlen så har han hädat.”

Detta Abû Hanîfahs uttalande är känt bland hans anhängare. Den som förhåller sig passivt i sakfrågan och säger att han inte vet ifall hans Herre är ovanför himlen eller på jorden är, enligt Abû Hanîfah, otrogen. Vad säger man då om personen som dementerar rakt av och säger att Han inte är ovanför himlen eller att Han är varken ovanför himlen eller på jorden? Han argumenterade med Hans (ta´âlâ) ord:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”

och sade:

Hans tron är ovanför de sju himlarna.”

Han klargjorde att Allâhs (ta´âlâ) ord:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”

klargör att Allâh är ovanför himlarna, över tronen, och att resningen över tronen bevisar att självaste Allâh är ovanför tronen. Därefter fullföljde han sitt resonemang med att beskylla den som bekräftar Hans resning över tronen men förhåller sig passivt till huruvida tronen är ovanför himlen eller på jorden för otro och sade:

Om han dementerar att Han är ovanför himlen så har han hädat, ty Han (ta´âlâ) är högst upp. Han åkallas nedifrån, inte uppifrån.”

Här konkretiserade Abû Hanîfah att den som dementerar att Allâh är ovanför himlen är otrogen. Han argumenterade också med att Allâh är högst upp och att Han åkallas nedifrån, inte uppifrån. Båda argumenten är naturliga och rationella. Hjärtans naturlighet bekräftar trots allt att Allâh är uppe och att Han åkallas nedifrån, inte uppifrån. Hans andra rapportering är uttrycklig i sakfrågan då han sade:

Om han dementerar att Han är ovanför himlen så har han hädat.”

I övrigt har denna formulering också återberättats av Shaykh-ul-Islâm Abû Ismâ´îl al-Ansârî al-Harawî i hans bok ”al-Fârûq”.

KOMMENTARER

Detta är klart och tydligt i hans (rahimahullâh) dogm. Det bevisar att han följde Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah i sakfrågan. Dementi av tronens befintlighet över himlen innebär dementi av Allâhs befintlighet ovanför himlen. Allâh säger ju:

أَأَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يَخْسِفَ بِكُمُ الأَرْضَ فَإِذَا هِيَ تَمُورُ أَمْ أَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًا فَسَتَعْلَمُونَ كَيْفَ نَذِيرِ

Kan ni vara säkra på att Han, som är ovanför himlen, inte låter jorden uppsluka er? Se hur den skälver och skakar! Eller kan ni vara säkra på att Han, som är ovanför himlen, inte släpper lös en storm över er, så våldsam att ni förstår Min varning?”2

Den som dementerar att Allâh är ovanför himlen eller tronen hädar, vilket Imâm Abû Hanîfah (rahimahullâh) sade. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah enade om. Alla muslimer är skyldiga att betro att Allâh är ovanför himlen och tronen, att Hans (subhânahu wa ta´âlâ) kunskap är överallt och att inget är dolt för honom.

Han klargjorde att den största förståelsen är relaterad till dogmatisk vetenskap, och att förgreningsfrågor medföljer dogmen. Kunskap om handel, lov, äktenskap och skilsmässa är förgreningsfrågor som medföljer dogmen och tron. Den största förståelsen är alltså relaterad till Allâhs enhet och tron på Honom och Hans namn, egenskaper, änglar, skrifter, sändebud, Domedagen och ödet och allt vad det innebär. Den troende måste veta och betro allt detta i enlighet med Salafs dogm. Han måste färdas på den vägen och tro på att Allâh är ovanför himlen, över tronen, och att Hans kunskap är överallt. Han (subhânah) har de sköna namnen och de upphöjda egenskaperna. Ingen liknar Honom, ingen motsvarar Honom och Han jämförs inte med Sin skapelse. Därtill är det obligatoriskt att bekräfta Hans namn och egenskaper på ett sätt som tillkommer Honom, utan förvrängning, förnekelse, föreställning eller jämförelse.

120:5

267:16-17