5. Sunnahs position och dess förhållande till Qur’ânen

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Vi anser att Sunnah är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rapporteringar. Sunnah förklarar och klargör Qur’ânen.”

FÖRKLARING

Så beskrev och definierade imamen (rahimahullâh) Sunnah. Sunnah är nämligen Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rapporteringar. Med andra ord hans bekräftade uttalanden, handlingar och godkännanden. Att hålla fast vid den är en räddning och att avstå från den är en undergång. Ahl-ul-Bid´a avstår från Sunnah, antingen helt och fullt eller också delvis. I stället följer de vanliga människors åsikter som motstrider Sunnah varpå de faller i innovationer. Den som håller fast vid Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uttalanden, handlingar och godkännanden är räddad. Den som vänder dem ryggen för människors åsikter och tänk går vilse och leder andra vilse.

Sunnahs förhållande till Qur’ânen är upphöjt. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sammanbinder den med Qur’ânen. När Han ärade oss med Qur’ânen nämnde Han den tillsammans med visdomen och sade:

هُوَ الَّذِي بَعَثَ فِي الْأُمِّيِّينَ رَسُولًا مِّنْهُمْ يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِهِ وَيُزَكِّيهِمْ وَيُعَلِّمُهُمُ الْكِتَابَ وَالْحِكْمَةَ وَإِن كَانُوا مِن قَبْلُ لَفِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ

”Det är Han som har sänt ett sändebud till de olärda ur deras egna led för att framföra Hans budskap till dem och [lära] dem renhet och undervisa dem i Skriften och visdom – de hade förut helt uppenbart gått vilse.”1

Qur’ânen är Skriften och visdomen är Sunnah. Sunnah har som sagt en hög position i förhållande till Qur’ânen. I vissa fall kan Qur’ânen endast förklaras av den Sunnah som detaljerar det generaliserade och klargör det oklara. Det finns många exempel på det i den givmilda Qur’ânen däribland de fem bönerna, allmosans betalningsgränser, vallfärdens tillvägagångssätt, fastan och andra föreskrivna domar som tas upp generellt i Qur’ânen och sedan förklaras av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal, handlingar eller godkännanden. Exempelvis befallde Allâh bön och allmosa:

وَأَقِيمُواْ الصَّلاَةَ وَآتُواْ الزَّكَاةَ

Förrätta bönen och ge allmosan.”2

Men det är Sunnah som klargör bönens och allmosans tillvägagångssätt. De klargörs i Sunnah. Bönens tider, antalet Raka´ât i de obligatoriska bönerna, de frivilliga bönerna och allting annat nämns ingående i den rena Sunnah, medan det generaliseras i Qur’ânen.

Samma sak med allmosan. Allâh befallde allmosan, men det är i Sunnah som detaljerna finns. Däri nämns egendomarna som allmosan skall betalas på, tiden när den blir obligatorisk att betala och andra föreskrivna domar som är relaterade till denna väldiga religion.

En annan del av Sunnah består av självständiga domar som inte alls nämns i den givmilda Qur’ânen. Den delen är liten. Ett exempel på den är Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) ord:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd alla rovdjur med huggtänder och alla fåglar med klor.”3

Ett annat exempel är Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) ord:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd giftermål med en makas faster eller moster.”4

I en annan formulering står det:

Han förbjöd att man är gift med en kvinna och hennes faster och en kvinna och hennes moster.”5

En tredje del av Sunnah förkunnar domar som är överensstämmande med Qur’ânens domar inom dogm, dyrkan, handhavande och andra ämnen.

162:2

22:43

3Muslim (1534), Abû Dâwûd (3803), an-Nasâ’î (7/206) och Ibn Mâdjah (3234).

4Ahmad (2/229), al-Bukhârî (5108), Muslim (1408), Abû Dâwûd (2065), an-Nasâ’î (3290), at-Tirmidhî (1126) och Ibn Mâdjah (1929).

5Ahmad (2/401), al-Bukhârî (5110), Muslim (1408), Abû Dâwûd (2066) och an-Nasâ’î (3289).