5. Salaf trodde och visste

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Ty de anser inte texterna stå för egenskaper och bygger sin tes utefter osunda tvivel som de har gemensamt med sina otrogna bröder. Då de dementerar egenskaperna och texterna måste ha en betydelse, börjar de tveka på om de skall betro formuleringen och avfärda kunskap om betydelsen, något de påstår vara Salafs metod, eller avleda formuleringen till andra betydelser, vilket de kallar eftersläntrarnas metod. Sålunda är denna falskhet byggd av osund rimlighet och förnekad Uppenbarelse.

KOMMENTAR

Det är alltså fel. Salafs metod var inte alls okunnighet om betydelserna. Inte heller är eftersläntrarnas metod korrekt. Bådadera är nämligen fel. Salaf trodde på betydelserna och underkastade sig Allâh (´azza wa djall). Enligt dem var betydelserna sanna och lämpade för den makalöse Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). De var inte alls okunniga om betydelserna utan trodde på såväl formuleringarna som betydelserna på ett sätt som tillkommer Allâh.

Tafwîdh handlar om att sakna vetskap om betydelserna och anförtro dem Allâh. Det är fel. Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade om dessa Mufawwidhah:

”De är värre än Djahmiyyah.”

Mufawwidhah menar att Allâh har tilltalat människorna på ett obegripligt sätt, vilket är inkorrekt. Han har faktiskt tilltalat människorna på ett begripligt och förståeligt vis som tillkommer Honom (subhânahu wa ta´âlâ). Således sade Han:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1

Han underrättade dem om betydelsen, att den är sann och att den tillkommer Hans (subhânahu wa ta´âlâ) natur.

Beträffande tolkningen som handlar om att avleda texterna från den bokstavstrogna formuleringen, så är den falsk och baserad på deras dåliga tanke om Allâh och uteblivna insikt.

142:11