5. Så blir slaven till avgudadyrkare

De medger att deras gudar vare sig gagnar eller skadar. Trots det säger de att de medlar för dem. Det medger de. Däremot säger Allâh (djalla wa ´alâ):

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.”1

مَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ حَمِيمٍ وَلَا شَفِيعٍ يُطَاعُ

Då syndarna saknar en kär vän och alla förböner skall vara förgäves.”2

Detta avguderi annullerade deras rätt till medling. Avguderiet gagnade inte dem; det tvärtom skadade dem. Det enda som gagnar dem är att de ångrar sig inför Allâh, dyrkar Honom allena och tar avstånd från avguderi. Bara det gagnar dem. De skall dyrka endast Allâh. Det är betydelsen av trosbekännelsen. Bara Allâh får dyrkas. Åkallan, rädsla, hopp, slakt och ed får endast ägnas åt Allâh allena. Ingen sänd profet, nära ängel, djinn eller någon annan får ta del av de handlingarna. Det är Allâhs religion.

Hedningarna som bekrigades av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dyrkade andra än Allâh. Tawhîd, religion och islam handlar om att dyrka enbart Allâh. Den som dyrkar någon annan hädar ehuru han anser att den dyrkade varken skapar eller försörjer. Hedningarna trodde så. De visste att deras gudomar varken skapade eller försörjde och att de själva var såväl behövande som behärskade. Trots det ursäktade Allâh inte dem. Han sade att de var otrogna eftersom de bad andra än Allâh om medling och avgudade andra för medlingens skull.

Sammanfattningsvis blir slaven till avgudadyrkare när han åkallar någon annan än Allâh, ber någon annan än Allâh om hjälp eller dyrkar någon annan på något annat vis. Därtill spelar det ingen roll att personen anser att Allâh är Skaparen, Försörjaren, Upprätthållaren och så vidare. Inte heller spelar det någon roll att han anser att hans gud varken gagnar eller skadar och att han bara är ute efter dess medling eller närhet till Honom – det räddar inte honom mot avguderiet.

Den som dyrkar al-Badawî, Shaykh ´Abdul-Qâdir al-Djaylânî, sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), en staty eller en djinn för att dessa för honom närmare Allâh utan att anse att de skapar eller försörjer, skall läras att hans handling är större avguderi som utgjorde idoldyrkarnas religion. Allâh (ta´âlâ) sade om dem:

وَالَّذِينَ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاء مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَا إِلَى اللَّهِ زُلْفَى

”Men de som tar beskyddare vid sidan av Honom [säger]: ”Vi dyrkar dem just för att de skall föra oss närmare Allâh.”

Han är skyldig att undvika den religionen genom att ångra sig ärligt, ta avstånd från avguderiet och lära sina okunniga bröder, släktingar och anhöriga. Han skall förkunna budskapet aktivt och måna om att få människorna att förstå det. Han måste få dem att inse att de faller i större avguderi när de dyrkar sina gudar för att komma närmare Allâh och få tillgång till medling. När de eftersträvar dem för att komma närmare Allâh och få deras medling hos Honom, dyrkar de dem. Det är större avguderi.

174:48

240:18