Banû Sa´d fick förfrågan om de kunde amma profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vi har rapporterat med en autentisk berättarkedja att Halîmah as-Sa´diyyah ammade honom. Han stannade hos henne hos Banû Sa´d cirka fyra år. Det var då som hans bröst öppnades varefter hon skickade tillbaka honom till hans moder. Hans moder tog med honom på en resa till al-Madînah för att besöka hans morbröder. På väg tillbaka till Makkah dog hon i al-Abwâ’. Han var då sex år, tre månader och tio dagar gammal. En annan teori är att han var fyra år.

Muslim rapporterade i sin ”as-Sahîh” att när Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var på väg till Makkah under Erövringens år passerade han al-Abwâ’. Han bad sin Herre om att få besöka sin moders grav och beviljades det. Han grät och fick andra att gråta. Han hade med sig tusen utrustade män.

När hans moder hade dött tog Umm Ayman hand om honom. Hon var hans slavinna som han ärvde från sin fader. Han levde numer under sin farfar ´Abdul-Mutallibs uppsyn. När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var åtta år dog hans farfar som dessförinnan hade befallt hans farbror Abû Tâlib att ta hand om honom. Abû Tâlib och hans fader ´Abdullâh var helbröder. Abû Tâlib såg efter honom på bästa möjliga sätt. När han blev sändebud stödde han honom på det starkaste sättet trots att han förblev hedning tills han dog. Därav lindrade Allâhs hans straff, vilket det rapporteras autentiskt om.

När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var tolv år tog hans farbror med honom på en affärsresa till Shâm då det inte fanns någon annan som kunde ta hand om honom i Makkah. Väl under resans gång till Shâm lade både han och hans sällskap märke till hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tecken som fick Abû Tâlib än mer att se efter honom. at-Tirmidhî rapporterade i sin ”al-Djâmi´” med en autentisk berättarkedja bestående enbart av pålitliga återberättare att molnen och träden gav honom skugga och munken Bahîrâs glada budskap om honom och att han befallde hans farbror att skicka tillbaka honom så att inte judarna skulle se honom och vålla honom ont. Hadîthen har en autentisk grund som består av andra tillägg också.

Därefter reste han en andra gång till Shâm för att sköta Khadîdjah bint Khuwaylids (radhiya Allâhu ´anhâ) affärer. Med sig hade han hennes inhyrde slav Maysarah. Maysarah såg hans briljanta tillstånd och berättade sedan för sin ägarinna vad han hade varit med om. Khadîdjah motiverade honom till att gifta sig med henne då hon hade hoppats på den välgång som Allâh hade försett henne med och mer därtill som ingen människa kunde ana. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gifte sig med henne när han var tjugofem år.

Allâh (subhânah) skyddade honom när han var liten. Han renade honom från den hedniska tidens smutsiga drag och alla andra brister. Han försåg honom med alla fina karaktärer så att han endast var känd hos sina medmänniskor som ”den trovärdige”. Så kallade de honom efter att de hade sett hans renhet, sanningsenliga tal och trovärdighet. När han var trettiofem år renoverade Quraysh Ka´bah. Då de hade kommit fram till den svarta stenen började de bråka om vem som skulle placera den på rätt plats. Varje stam ville göra det. Till sist kom de överens om att den förste som kom till dem skulle få göra det. Det var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som gjorde det. De sade:

”Den trovärdige har kommit.”

De accepterade honom. Han befallde att ett tyg skulle hämtas. Sedan lade han stenen mitt på tyget och befallde att varje stam tar tag i tygets kanter. Därefter tog han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) själv stenen och placerade den på dess plats.