5. Lögnen om den femte rättsskolan

Precis som alla andra reformatorer stötte Shaykhen (rahimahullâh) på protester och falska anklagelser från sina motståndare. Det sades att han bara var ute efter makt och kontroll. Samma sak sades om sändebuden (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam):

مَا هَذَا إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُرِيدُ أَن يَتَفَضَّلَ عَلَيْكُمْ

”Denne man är bara en människa som vi, men han vill ta befälet över oss.”1

أَجِئْتَنَا لِتَلْفِتَنَا عَمَّا وَجَدْنَا عَلَيْهِ آبَاءنَا وَتَكُونَ لَكُمَا الْكِبْرِيَاء فِي الأَرْضِ

”Har du kommit för att förmå oss att överge våra fäders tro och deras seder, så att ni båda kan göra er till herrar här i landet?”2

Det sades att han kom med en femte rättsskola. Därav fick hans anhängare öknamnet ”Wahhâbiyyah”. Ty han kallade till något som gick emot deras innovationer och avguderi. Den lögnen motbevisas av hans kall, böcker och utslag. Han klargjorde att han följde Salafs dogm och Imâm Ahmad bin Hanbals rättsskola. Han var inte ensam om någon åsikt. Hur hade han då en särskild rättsskola?

قُلْ هَاتُواْ بُرْهَانَكُمْ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ

”Säg: ”Lägg fram era bevis, om det ni säger är sant.”3

Den som vill känna tvivlen om honom och hans kall skall läsa hans böcker vari han avvisade de tvivlen. Sanningen är klar och tydlig och kan inte täckas av lögn och svindleri. Således skall man inte rätta sig efter hans motståndares yttranden om honom och hans kall.

123:24

210:78

32:111