5. Det fjärde avsnittet: Fastbrytande faktorer

De fastbrytande faktorerna är sju:

Den första: Samlag som innebär att penisen tränger in i vaginan eller analen. Så fort fastaren inleder samlaget bryts fastan. Om det är dagtid i Ramadhân så måste han även sona stort på grund av den stora synden. Boten går först och främst ut på att frige en slav. Om det inte är möjligt får personen fasta två oavbrutna månader. Om det inte heller är möjligt får personen mata sextio fattiga människor. Så lyder domen om han är ålagd att fasta. Skulle han inte vara ålagd att fasta – såsom resenären – så är han endast ålagd att ta igen dagen utan att sona.

Den andra: Utlösning via petting, kyssar, kramar och dylikt. Han är dock inte ålagd något om han kysser sin hustru utan att få utlösning.

Den tredje: Mat och dryck. Fastan bryts om mat eller dryck sväljs oavsett om det sker via munnen eller näsan. Det spelar ingen roll vilken typ av mat eller dryck som sväljs. Fastaren får inte heller dra in rökelser så att de går in i kroppen. Ty rök består av partiklar. Dock är ingen skada skedd att lukta på dofter.

Den fjärde: Mat- och vätskeersättning såsom infusion. Andra injektioner bryter inte fastan oavsett om de ges i venerna eller musklerna.

Den femte: Blodtömning såsom koppning, åderlåtning och annat som påverkar kroppen liksom koppningen gör. Fastan bryts dock inte om lite blod förloras, som exempelvis blodprov, därför att det försvagar inte kroppen liksom koppningen gör.

Den sjätte: Framprovocerad kräkning.

Den sjunde: Månadscykel och barnsäng.

Dessa omnämnda faktorer bryter fastan om följande tre villkor uppfylls:

Det första: Fastaren skall ha kunskap om domen och tiden.

Det andra: Fastaren skall inte ha glömt bort dem.

Det tredje: Fastaren skall ha gjort dem frivilligt.

Så om fastaren behandlas med koppning utan att veta att den bryter fastan, så är hans fasta giltig på grund av hans okunnighet om domen. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ فِيمَا أَخْطَأْتُم بِهِ وَلَكِن مَّا تَعَمَّدَتْ قُلُوبُكُمْ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا

”Om ni här begår ett misstag, skall ni inte klandras för detta – nej, [det som är av betydelse är] vad ni innerst inne syftar till. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”1

رَبَّنَا لاَ تُؤَاخِذْنَا إِن نَّسِينَا أَوْ أَخْطَأْنَا

”Herre! Ställ oss inte till svars för glömska eller oavsiktliga fel.”2

Då sade Allâh:

”Det har Jag inte gjort.”

al-Bukhârî och Muslim rapporterade hur ´Adiyy bin Hâtim (radhiya Allâhu ´anh) lade ett svart snöre och ett vitt snöre under sin kudde som han sedan tittade på under tiden som han åt och drack. När han kunde se skillnaden mellan dem slutade han. Han trodde att det var betydelsen av Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَكُلُواْ وَاشْرَبُواْ حَتَّى يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ

”Och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker.”3

När han berättade det för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade han:

”Det handlar om dagsljuset och nattmörkret.”4

Han befallde honom emellertid inte att ta igen fastan.

Ett annat exempel är att personen tror att gryningen inte har slagit in respektive att solen har gått ned varpå han äter och det visar sig att han har fel. Även hans fasta är giltig eftersom han är okunnig om tiden. al-Bukhârî rapporterade via Asmâ’ bint Abî Bakr (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

”En mulen dag under Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid bröt vi fastan. Efter ett tag kom solen fram.”5

Om det hade varit obligatoriskt att ta igen dagen skulle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klargjort det. Ty Allâh fullbordade religionen genom honom. Och om han hade klargjort det skulle följeslagarna förkunnat det. Ty Allâh har tagit på Sig uppgiften att bevara religionen. När vi vet att följeslagarna inte har förkunnat det vet vi också att det inte är obligatoriskt eftersom frågan är så pass viktig att den är omöjlig att försumma.

Detsamma gäller personen som glömmer att han fastar och börjar äta. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som under tiden han fastar glömmer bort sig och börjar äta eller dricka, skall fullborda sin fasta. Det är ingen annan än Allâh som har gett honom att äta och dricka.”6

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Likaså är fastan fortfarande giltig om fastaren tvingas äta, råkar svälja vatten när han sköljer munnen, tar ögondroppar som råkar gå ned i magen eller har en våt dröm. Ty inget av det omnämnda har skett frivilligt.

Siwâk bryter inte fastan. Det är Sunnah för fastaren och andra att alltid bruka Siwâk på dagen. Fastaren får också mildra den höga hettan och törsten genom att bada och vidta andra åtgärder. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade hälla vatten på huvudet på grund av törst när han fastade7. Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) tog på sig blöta kläder när han fastade8. Det hör till lättnaden som Allâh önskar oss. Lov och pris tillkommer Allâh för Hans favör och lättnad.

133:5

22:286

32:187

4al-Bukhârî (1916) och Muslim (1090).

5al-Bukhârî (1959).

6al-Bukhârî (1933) och Muslim (1155).

7Abû Dâwûd (2365).

8Rapporterad av al-Bukhârî med en reducerad berättarkedja.