49. Profeterna kom inte för att störta länder

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 87-88

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att en grupp från Quraysh konfronterade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på ett som påminde om ´Utbahs varvid han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vad ska jag med det som ni erbjuder mig? Jag har inte kommit till er för att kräva er på egendomar, status eller makt. Allâh har sänt mig till er i form av ett sändebud, uppenbarat en skrift för mig och befallt mig att förkunna glada budskap och varningar till er. Jag har förkunnat min Herres budskap till er och rått er. Om ni godtar mitt budskap till er, är det er andel i jordelivet och i efterlivet. Och om ni förkastar det, härdar jag med Allâhs beslut till dess att Han dömer mellan oss.”1

Om denna hadîth är autentisk, var det utifrån denna incident som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägrade vissa stammar ledarskap efter hans död. Ibn Ishâq sade: az-Zuhrî berättade för mig:

”Han kom till Banû ´Âmir bin Sa´sa´h och kallade dem till Allâh (´azza wa djall). En man från dem vid namn Buhayrah bin Firâs sade till honom: ”Vid Allâh! Om jag hade tagit den här ynglingen från Quraysh skulle araberna ätit till följd av honom. Om vi lovar dig trohetseden om din sak varefter Allâh låter dig besegra dina meningsmotståndare – kommer vi då att ha någonting att säga till om efter dig?” Han sade: ”Det är upp till Allâh; Han sätter saken där Han vill.” Då sade han: ”Ska vi offra våra halsar mot araberna för din sak varefter, om Allâh låter dig segra, vi inte får något att säga till om? Vi behöver inte din sak.” De förkastade honom.”2

Med andra ord kom inte profeterna (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) för att störta länder och utropa andra. De kom inte för att kräva makt eller bilda partier för det ändamålet. De kom för att vägleda människorna, rädda dem från villfarelse och avguderi, leda dem ut ur mörkren till ljuset och påminna dem om Allâhs gåvor. Om de fick chansen att erhålla makt, skulle de tackat nej till erbjudandet för att fortsätta kalla till Allâh.

1Ibn Ishâq och Ibn Hishâm i ”as-Sîrah” (1/293-294). Den intygas och stärks även av Djâbirs hadîth hos ´Abd bin Humayd och Abû Ya´lâ.

2”as-Sîrah” (1/293-294) av Ibn Hishâm och ”as-Sîrah an-Nabawiyyah”, sid. 189-190, av adh-Dhahabî.