49. Exempel på mindre otro

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Återgå inte efter mig till att bli vilsna otrogna som halshugger varandra.”1

”När två muslimer drabbar samman med sina svärd hamnar både dråparen och den dräpte i Elden.”2

”Förtal av en muslim är en trotsig synd och strid mot honom är otro.”3

”Den som säger ”O hedning” till sin broder, så är han antingen som han sade eller också återvänder det till honom.”4

”Det är otro mot Allâh att avsvära sig sin härkomst ehuru den är oansenlig.”5

Dessa, och liknande, hadîther som är autentiska och bevarade skall vi underkasta oss ändock vi inte begriper dem. Vi skall inte tala om dem, disputera om dem eller tolka dem på ett sätt som skiljer sig från den ordagranna skildringen. Vi avvisar dem endast för något som har mer rätt att godtagas.”

FÖRKLARING

Författaren (rahimahullâh) har gett exempel på den mindre otron som inte utesluter dess utövare ur religionen. Dessa hadîther nämner otron men syftar inte på att den utesluter dess utövare ur islam. De kallas för ”otro” eftersom de anses förkasta vissa sakfrågor. Exempelvis sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Återgå inte efter mig till att bli vilsna och otrogna som halshugger varandra.”

Här förkastas det muslimska bandet och brödraskapet som Allâh (´azza wa djall) sade om:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ إِخْوَةٌ

”Endast de troende är bröder.”6

Den som bekrigar sin broder har förkastat det trosrelaterade brödraskapet. Detsamma gäller hadîthen:

”När två muslimer drabbar samman med sina svärd hamnar både dråparen och den dräpte i Elden.”

Det betyder alltså inte att de förblir i helvetet. Samma sak sägs om de andra exemplen.

Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade om de omnämnda hadîtherna:

”Dessa, och liknande, hadîther som är autentiska och bevarade skall vi underkasta oss ändock vi inte vet vad de innebär. Vi skall inte tala om dem, disputera om dem eller tolka dem på ett sätt som skiljer sig från den ordagranna skildringen. Vi avvisar dem endast för något som har mer rätt att godtagas.”

Det är emellertid harmlöst att tala om dem på ett sätt som klargör deras korrekta betydelse och förklara att de som hamnar i helvetet och sedan inträder paradiset gör så efter att ha straffats en lång tid i helvetet och Allâh vet bättre.

Numera vet vi att den omnämnda otron är en mindre sådan. Måhända vissa människor förstår att den utesluter dess utövare ur religionen. Det är just det Khawâridj råkade ut för. Det är okunnighet. Muslimerna är ålagda att referera till de lärda inom dessa frågor. Med de lärda syftar jag på dem som har kunskap om Hadîth och följer Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Fråga Påminnelsens folk, om ni inte vet det.”7

Vi vet ju att Khawâridj och andra gick vilse för att de tolkade Qur’ânen och Sunnah utmed sina egna lustar. De refererade inte till de lärda inom Hadîth. Det orsakade deras villfarelse; de tolkade för varandra och ledde varandra i denna okunnighet och villfarelse så att de gick under och orsakade andras undergång.

1al-Bukhârî (121) och Muslim (65).

2al-Bukhârî (31) och Muslim (2888).

3al-Bukhârî (48) och Muslim (64).

4al-Bukhârî (6104) och Muslim (60).

5Ahmad (2/215). God enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (4485).

649:10

716:43