49. Det handlar islam om

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 78-83

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

al-Athrâm, Ibn Battah, Abû ´Umar at-Talamankî och andra återberättade med en autentisk berättarkedja från ´Abdul-´Azîz bin Abî Salamah al-Mâdjashûn – en av Madînahs tre imamer tillsammans med Mâlik bin Anas och Ibn Abî Dhi’b – att han sade när han blev frågad om vad Djahmiyyah förnekar:

”Jag förstår att du frågar om vad Djahmiyyah och deras antagonister anser om den Väldige Herrens egenskaper som är så väldiga att de inte kan beskrivas eller uppskattas. Inga tungor klarar av att förklara Hans egenskaper och inga hjärnor förmår att förstå Hans storhet. Hans väldighet har avvisat hjärnorna med oförrättat ärende, utmattade. De har ju bara blivit påbjudna att betrakta och tänka på det Han har skapat i dess fullaste mått. Frågan ”Hur?” ställs bara i förhållande till något som inte har funnits och sedan blivit. Bara Han som varken förändras eller försvinner och saknar like vet hur Han verkligen är. Hur ska man uppskatta Honom som har varken fötts, dött eller förtvinats? Hur ska Hans egenskaper vara omslutna av gräns eller slut? Vetaren känner Honom och beskrivaren fastställer Hans storhet i form av att Han är den klara sanningen – det finns ingen sannare sanning än Han, det finns ingenting som är så klart som Han. Beviset för att hjärnorna inte kan begripa Hans egenskaper är att de inte ens kan begripa den minsta skapelsens egenskaper; de är så små att de knappt kan se dem. De förändras och försvinner och varken deras hörsel eller syn kan skådas. Ty det de gör och antar är mer gåtfullt och oklart för dig än det som framgår från deras hörsel och syn. Väldig är Allâh, den bäste av skaparna, deras Skapare, mästarnas Mästare och deras Herre:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”1

Må Allâh skydda dig mot spekulationer i egenskaper som Han inte har beskrivit Sig själv med, ty du förmår inte att uppskatta det som Han har beskrivit Sig själv med. Och om du inte förmår att uppskatta det som Han har beskrivit Sig själv med, hur kan du då spekulera i det som Han inte har beskrivit Sig med? Gör du det för att lyda Honom eller för att undkomma något som Han har förbjudit? Den som tillgjort förnekar något av det som Herren har bekräftat åt Sig själv har fallit offer för djävulska frestelser på jorden och strövar hit och dit, helt förvirrad. Han påstår sig bevisa sin dementi av Herrens egenskaper med hypoteser varvid han bländas av att se det klara till förmån av det oklara. Han förnekar det som Han har namngivit Sig själv med till förmån av det som Han inte har namngivit Sig själv med. Satan fortsätter att intala honom till dess att han förnekar Herrens (´azza wa djall) ord:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”2

Följaktligen säger han att ingen kommer att se Honom på Domedagen. Vid Allâh! Den noblaste gåva som Allâh kommer att begåva sina troende och gudfruktiga slavar på Domedagen är att Han ska låta dem titta på Hans ansikte och Han på dem:

فِي مَقْعَدِ صِدْقٍ عِندَ مَلِيكٍ مُّقْتَدِرٍ

”… på en sanningens plats inför en allsmäktig Konung.”3

Han har bestämt att de inte ska dö och att deras ansikten ska lysas upp av glädje då de får syna Honom.”

Sedan sade han:

”Han förnekade beskådningen av Allâh på Domedagen för att fastställa villfarna och vilseledande bevis. Ty han vet att när Han visar Sig för dem på Domedagen, ser de det som de betrodde och han förnekade. Muslimerna sade:

Allâhs sändebud! Skall vi se vår Herre på Domedagen?” Han svarade: ”Ja. Upplever ni några svårigheter med att se middagssolen en molnfri dag? Upplever ni några svårigheter med att se fullmånen en molnfri natt?” De svarade: ”Nej, Allâhs sändebud.” Då sade han: ”På samma sätt kommer ni inte heller att uppleva några svårigheter med att se Allâh (tabârak wa ta´âlâ).”4

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Elden är inte full förrän den Allsmäktige sänker Sin fot över den varpå den säger: ”Det räcker, det räcker.” Då drar den ihop sig.”5

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Thâbit bin Qays (radhiya Allâhu ´anh):

Allâh skrattade åt ert agerande med er gäst häromnatten.”6

Vi har fått reda på att han sade:

Allâh (ta´âlâ) skrattar åt er hopplöshet, svårighet och nära bönhörelse.” En arab sade till honom: ”Skrattar vår Herre?” Han svarade: ”Ja.” Då sade mannen: ”Då kommer en Herre som skrattar aldrig att beröva oss något gott.”7

Det finns otaliga liknande exempel. Allâh (ta´âlâ) sade:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”8

وَاصْبِرْ لِحُكْمِ رَبِّكَ فَإِنَّكَ بِأَعْيُنِنَا

Ha tålamod och vänta på din Herres dom – du är under Våra ögon.”9

وَأَلْقَيْتُ عَلَيْكَ مَحَبَّةً مِّنِّي وَلِتُصْنَعَ عَلَى عَيْنِي

”Och Jag omgav dig med Min kärlek och du växte upp under Mitt öga.”10

مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ

Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer?”11

وَمَا قَدَرُوا اللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِ وَالْأَرْضُ جَمِيعًا قَبْضَتُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَالسَّماوَاتُ مَطْوِيَّاتٌ بِيَمِينِهِ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى عَمَّا يُشْرِكُونَ

De underskattar sannerligen Allâh! På Uppståndelsens dag skall jorden vara en nypa för Honom och himlarna skall ligga hoprullade i Hans högra hand. Nej, fri är Han från brister, höjd högt över allt vad de avgudar!”12

Vid Allâh! Han har inte bevisat Sina egenskapers väldighet och allt Hans grepp omger utan att deras motsvarigheter har sjunkit i deras ögon. Det är det som har trätt in i deras själar och skapat vetskap i deras hjärtan. Det som Allâh har beskrivit Sig själv med via Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskriver även vi Honom med utan att spekulera i andra egenskaper, förneka det Han har beskrivit Sig själv med eller spekulera i något som Han inte har nämnt.

Religiöst skydd går ut på att hålla sig inom religionens ramar och inte överskrida dem. Till religionens stöttepelare hör vetskap om det rätta och fördömning av det orätta. Det som är allom bekant rätt, accepterat av hjärtan, grundat i Qur’ânen och Sunnah och anammat av samfundet, ska du inte vara rädd för att benämna och beskriva din Herre med – Han har ju inte beskrivit Sig själv med brister. Se också till att inte uppskatta vad Han har beskrivit för dig.

Det ditt jag fördömer och som du inte finner skrivet i din Herres skrift eller i din profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal av vad som nämns som din Herres egenskaper, ska du varken spekulera i med ditt förstånd eller tala om med din tunga. Tig om det liksom din Herre teg om det. Att spekulera i något som Han inte har sagt om Sig är som att dementera något som Han har sagt om Sig. Så gravt det är när förnekarna förnekar det som Han har beskrivit Sig själv med, och så gravt det är när folk beskriver Honom med som Han inte har beskrivit Sig själv med.

Vid Allâh! Få är de muslimer som känner det rätta och med vilkas vetskap det rätta bekräftas, och fördömer det orätta och med vilkas fördömning det orätta fördöms. De hör allt detta som Allâh beskriver Sig själv med i Sin skrift och liknande från Hans profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Inget muslimskt hjärta blir sjukt av att nämna detta, ingen troende försöker uppskatta vad hans Herre har beskrivit eller namngivit Sig själv med.

Allt som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har namngivit sin Herre med är av samma rang som det som Herren har namngivit Sig själv med. De djupt lärde stannar där deras kunskap stannar, beskriver sin Herre på samma sätt som Han beskriver Sig själv och utelämnar det som Han har låtit bli att nämna. De varken förnekar någon egenskap som Han har nämnt eller spekulerar i någon egenskap som Han inte har nämnt. Sanningen går ut på att utelämna det som inte nämns och nämna det som nämns:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”13

Må Allâh skänka oss och er visdom och ena oss med de rättfärdiga.”

Allt detta sades av Imâm al-Mâdjashûn. Tänk på det och titta hur han bekräftade Allâhs egenskaper och dementerade kunskap om deras beskaffenhet, precis som alla andra imamer. Titta hur han fördömde dem som dementerar Allâhs egenskaper och deras hypoteser om bekräftade egenskaper. Det är just det Djahmiyyah gör när de säger att egenskaper fordrar att Han är en kropp eller oväsentlighet, vilket i sin tur fordrar att Han är nybliven.

KOMMENTARER

Ibn-ul-Mâdjashûns ord är väldiga, bra och fina. Det är sanningen. Imâm ´Abdul-´Azîz bin Abî Salamah al-Mâdjashûn tillhörde imamerna inom kunskap och vägledning, en av efterföljarnas efterföljare. Det han sade här är sant och riktigt. Det är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagares och deras rättmätiga efterföljares dogm. Alla måste bekräfta de namn och egenskaper som Allâh och Hans sändebud har bekräftat i förhållande till Honom, på ett vis som tillkommer Honom (djalla wa ´alâ). Det som inte nämns i Qur’ânen och Sunnah ska förtigas. Så som du måste bekräfta det som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har bekräftat, måste du också förtiga det som inte har sagts av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Religionen handlar inte om egna åsikter och tycken; religionen handlar om uppenbarelse. Det budskap som kommer från Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) måste bemötas med gehör och lydnad, tro och ordagrann framförelse av Hans namn och egenskaper och Hans religions föreskrifter. Det som inte nämns i Qur’ânen och Sunnah måste förtigas. Tala inte om din Herre utan kunskap och insikt från Honom och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Då Djahmiyyah, Mu´tazilah och andra skolastiker började spekulera i ämnet utifrån egna åsikter och tycken, hamnade de i falskhet och lämnade Qur’ânen och Sunnah. Till följd därav beskyllde Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah dem för otro, innovation och villfarelse. De fördömde dem och bekämpade dem just för att de talade utan bevis från Allâh, och för att de talade om Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan kunskap. Följaktligen gick de vilse samt vilseledde andra. Det är alltså obligatoriskt att följa och inte avvika från de föreskrivna bevisen.

142:11

275:22-23

354:55

4al-Bukhârî (4581) och Muslim (183).

5al-Bukhârî (4848) och Muslim (2848).

6al-Bukhârî (3797), Muslim (2054), at-Tirmidhî (3304), an-Nasâ’î (11582) och al-Bayhaqî (4/185) och i ”al-Asmâ’ was-Sifât”, sid. 469, via Fudhayl bin Ghazwân, från Abû Hâzim, från Abû Hurayrah.

7Ibn Mâdjah (181). God enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (2810).

842:11

952:48

1020:39

1138:75

1239:67

134:115