48. Kapitel om den som gäckar något vari Allâh, Qur’ânen eller sändebudet nämns

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.”1

2 – Ibn ´Umar, Muhammad bin Ka´b, Zayd bin Aslam och Qatâdah sade:

”Under slaget i Tabûk sade en man: ”Vi har inte sett någon vara så glupsk, lögnaktig och feg på slagfältet som våra lärda.” Han syftade på Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans lärda följeslagare. ´Awf bin Mâlik sade till honom: ”Du ljuger, du är en hycklare! Jag skall berätta detta för Allâhs sändebud.” ´Awf begav sig till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att berätta för honom men märkte att Qur’ânen hade hunnit före. Mannen kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som redan hade satt sig på sin kamel och börjat rida. Mannen sade: ”Allâhs sändebud! Vi bara skämtade och pratade som resenärer för att få tiden att gå.”

Ibn ´Umar sade:

”Jag såg honom hålla fast i Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kamels skärp, med stenar sprättande runt hans fötter. Han sade: ”Vi bara skämtade.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom:

أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ

”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.”2

Han vände sig inte mot honom och han sade inte mer än så.”3

FÖRKLARING

Det här kapitlet handlar om att de muslimer som gör narr av Allâh, Qur’ânen och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blir avfällingar. Kapitlet handlar också om att gäck är avfall och otro, vilket är underförstått från kapitlets rubrik. Det är en självklarhet sett till Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.”

2 – Ibn ´Umar, Muhammad bin Ka´b, Zayd bin Aslam och Qatâdah sade:

”Under slaget i Tabûk sade en man: ”Vi har inte sett någon vara så glupsk, lögnaktig och feg på slagfältet som våra lärda.” Han syftade på Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans lärda följeslagare. ´Awf bin Mâlik sade till honom: ”Du ljuger, du är en hycklare! Jag skall berätta detta för Allâhs sändebud.” ´Awf begav sig till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att berätta för honom men märkte att Qur’ânen hade hunnit före. Mannen kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som redan hade satt sig på sin kamel och börjat rida. Mannen sade: ”Allâhs sändebud! Vi bara skämtade och pratade som resenärer för att få tiden att gå.”

Mannen sade:

”Vi har inte sett någon vara så glupsk…”

Det vill säga att de äter mycket.

Han sade också:

”… och feg på slagfältet…”

Det vill säga att de inte är modiga.

´Awf bin Mâlik sade:

”Du ljuger, du är en hycklare!”

Häri fördöms en synd av personen som hör den. Han är ålagd att fördöma den och i synnerhet om synden är så allvarlig att Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Hans religion förtalas.

I hadîthen står det:

”… men märkte att Qur’ânen hade hunnit före.”

Det vill säga att den hade uppenbarats om dem, nämligen Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.”

Det bevisar att den som gör narr av Qur’ânen, Sunnah eller sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är otrogen. Det spelar ingen roll om han skulle göra det för att få tiden att gå under resan eller inte mena det; han är otrogen i alla fall. Sådana skämt är inte tillåtna under resan eller under några som helst omständigheter. Ett sådant uppförande tyder på hyckleri, vidrighet och agg mot muslimerna. En muslim klarar inte av att uttala det den här mannen sade och framför allt inte när han anklagade dem för lögn. Det är ett beljugande av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare. Han anklagade dem även för att vara fega och glupska, vilket tyder på att de hungrade efter det jordiska livet. När han efteråt ursäktade sig inför profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ignorerade han honom. Han sade inget till honom frånsett:

أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ

”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.”

Det bevisar att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte ursäktade honom och att han var otrogen med den handlingen. Det klargör att den som gör narr av Sharî´ah är otrogen efter att ha trott. Detsamma gäller om han nedvärderar sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller säger att han var feg, lögnare, att han inte förkunnade budskapet och annat nedvärderande. Samma sak gäller om han säger att Qur’ânen är motsägelsefull, att Qur’ânen eller Sharî´ah inte uppfyller människornas behov eller någon annan form av kritik och nedvärdering. Det stämmer emellertid att Sunnah klargör saker och ting som inte nämns i Qur’ânen. Men den som uttalar sig på ett negativt sätt och menar att människorna är i behov av människostiftade lagar och att Qur’ânen och Sunnah är otillräckliga faller i större otro och avfall. Detsamma gäller den som anser att paradiset är endast en fantasi och inte på riktigt.

19:65

29:65

3Ibn Djarîr (10/172) och Ibn Abî Hâtim (10047). God berättarkedja enligt al-Wâdi´î i ”as-Sahîh al-Musnad min Asbâb-in-Nuzûl”, sid. 122.