48. Kall före makt

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 86-87

När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev erbjuden kungarike i Makkah, avböjde han det till förmån för att kalla vidare till monoteism och bestrida avguderi och idoldyrkan.

Abûl-Walîd ´Utbah bin Rabî´ah sade till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Vid Allâh! Vi har inte sett någon vara så olycksbådande för sitt folk som du. Du har skingrat vår församling, splittrat oss, fördömt våra gudar och skämt ut oss bland araberna. Det har gått så långt att de har hört att det finns en magiker och siare i Quraysh. Vid Allâh! Vi fruktar att det slutar med inbördeskrig där vi slutligen blir utplånade. Lyssna, man! Om du vill ha pengar kommer vi att samla allt för att göra dig till Qurayshs rikaste man. Om du vill gifta dig är det bara att välja vilken kvinna i Quraysh du vill ha så gifter vi bort tio stycken till dig.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Är du färdig?” Han sade: ”Ja.” Då läste Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp:

بِسْمِ اللّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

حم تَنزِيلٌ مِّنَ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ كِتَابٌ فُصِّلَتْ آيَاتُهُ قُرْآنًا عَرَبِيًّا لِّقَوْمٍ يَعْلَمُونَ بَشِيرًا وَنَذِيرًا فَأَعْرَضَ أَكْثَرُهُمْ فَهُمْ لَا يَسْمَعُونَ وَقَالُوا قُلُوبُنَا فِي أَكِنَّةٍ مِّمَّا تَدْعُونَا إِلَيْهِ وَفِي آذَانِنَا وَقْرٌ وَمِن بَيْنِنَا وَبَيْنِكَ حِجَابٌ فَاعْمَلْ إِنَّنَا عَامِلُونَ قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَى إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ فَاسْتَقِيمُوا إِلَيْهِ وَاسْتَغْفِرُوهُ وَوَيْلٌ لِّلْمُشْرِكِينَ الَّذِينَ لَا يُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍ قُلْ أَئِنَّكُمْ لَتَكْفُرُونَ بِالَّذِي خَلَقَ الْأَرْضَ فِي يَوْمَيْنِ وَتَجْعَلُونَ لَهُ أَندَادًا ذَلِكَ رَبُّ الْعَالَمِينَ وَجَعَلَ فِيهَا رَوَاسِيَ مِن فَوْقِهَا وَبَارَكَ فِيهَا وَقَدَّرَ فِيهَا أَقْوَاتَهَا فِي أَرْبَعَةِ أَيَّامٍ سَوَاء لِّلسَّائِلِينَ ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء وَهِيَ دُخَانٌ فَقَالَ لَهَا وَلِلْأَرْضِ اِئْتِيَا طَوْعًا أَوْ كَرْهًا قَالَتَا أَتَيْنَا طَائِعِينَ فَقَضَاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ فِي يَوْمَيْنِ وَأَوْحَى فِي كُلِّ سَمَاء أَمْرَهَا وَزَيَّنَّا السَّمَاء الدُّنْيَا بِمَصَابِيحَ وَحِفْظًا ذَلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ فَإِنْ أَعْرَضُوا فَقُلْ أَنذَرْتُكُمْ صَاعِقَةً مِّثْلَ صَاعِقَةِ عَادٍ وَثَمُودَ

”I ALLÂHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Hâ Mîm. En uppenbarelse av den Nåderike, den Barmhärtige – en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla, med varsel om hopp och glädje – och med ord till varning. Men de flesta vänder sig bort och vill inte lyssna, och de säger: ”Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu; vi skall handla!” Säg: ”Jag är bara en människa som ni. Men jag vet genom uppenbarelsen att er Gud är den Ende Guden; vänd er därför till Honom och be om Hans förlåtelse!” Olyckliga är avgudadyrkarna, de som vägrar att betala allmosor; det är just de som förnekar livet efter detta! De som tror och lever ett rättskaffens liv – deras lön skall vara utan ände. SÄG: ”Hur kan ni häda Honom, som har skapat jorden under två dagar? Och sätta medgudar vid Hans sida? – Han, världarnas Herre!” Det är Han som har sänkt ned i den fast förankrade berg, som reser sig högt över den, välsignat den och mätt ut dess näring under jämnt fyra dagar – till dem som frågar. Och Han reste Sig över himlen, som var rök, och sade till den och till jorden: ”Kom, villigt eller nödda och tvungna!” – och de svarade: ”Vi kommer villigt!” Och under två dagar skapade och formade Han dem till sju himlar, och anvisade varje himmel dess uppgift. Himlen närmast jorden har Vi smyckat med ljus och gjort säker. Allâh, den Allsmäktige, den Allvetande, har förordnat om allt detta. Men säg, om de vänder sig bort: ”Jag varnar er för en katastrof lik ´Âds och Thamûds katastrof!”1

´Utbah sade: ”Det räcker. Det räcker. Har du något annat att säga?” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Nej.” Mannen återvände till Quraysh. De sade: ”Hur gick det?” Han sade: ”Jag har inte utelämnat något av det ni ville att jag skulle säga.” De sade: ”Svarade han dig?” Han sade: ”Nej, vid Allâh. Det enda jag begrep från honom var att han varnade er för en katastrof lik ´Âds och Thamûds katastrof.” De sade: ”Ve dig! Mannen talar arabiska med dig och du förstår inte vad han säger?” Han sade: ”Vid Allâh! Det enda jag begrep var att han nämnde en katastrof.”2

141:1-13

2´Abd bin Humayd (1141) och Abû Ya´lâ (101).