47. Ett med myndigheterna

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 116-118

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Strid med fromma och syndiga ledare gäller fram till Domedagen och den skall inte utelämnas. Ledarnas fördelning av krigsbyten och verkställande av bestraffningar gäller. Ingen har rätt att förtala dem eller tvista med dem. Det är tillåtet och giltigt att betala allmosor till dem oavsett om de är fromma eller syndiga.

FÖRKLARING

Såväl vetskap om kamp som dess dom kvarstår, förutsatt att dess villkor uppfylls och hinder upphör. Kamp tillhör islams plikter och förträffliga handlingar eftersom den medför seger till religionen och upphöjer den klara sanningen. Äventyr är däremot inte tillåtna. Frågan måste studeras noggrant så att villkoren är uppfyllda och hindren avvärjda för att det islamiska riket ska kämpa. När makthavaren beslutar sig för att anfalla fienden ska han först kalla dem. Om de avböjer föreskrivs kamp.

Alla som blir kallade av ledaren måste besvara kallet och sluta sig till den muslimska armén. De ska lyda makthavaren oavsett om han är from eller syndig. En makthavare kan ju vara syndig och falla i stora synder, men så länge han är muslim ska hans medborgare inte dra sig för att sluta sig till hans armé. Tvärtom, de måste lyda honom i det som är rätt, kämpa under hans ledning och be bakom honom. Ingen får någonsin vara trotsig.

Detta är alltså Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs ställning till ledarna ehuru de skulle vara orättvisa. Det är än allvarligare om de är rättfärdiga; de har än mer rätt att bli åtlydda och bistås om fromhet och gudsfruktan, framför allt om makthavaren befaller dig att stödja dogmen, den islamiska praktiska metodiken och sanningen som medför lycka i de båda liven. Lov ske Allâh som har räddat oss från tillgjorda Khawâridjs och vilsna och villfarna Râfidhahs tänk.

Krigsbyten är det Allâh låter muslimerna beslagta från hedningar som resultat av kamp för Allâhs sak och deras seger över fienden. Därefter ska makthavaren eller hans ställföreträdare lägga undan 1/5 av krigsbytet och spendera 4/5 på soldaterna. Hadîthen säger att ryttaren ska få dubbelt så mycket som fotsoldaten.

Alla får inte verkställa straff. Enkom den muslimska myndigheten får göra sådant. Det är den muslimska myndigheten som har rätt att avrätta dråparen, handhugga tjuven, prygla den ogifte horkarlen, stena den gifte horkarlen och prygla den falske anklagaren och spritmissbrukaren. Ibland kan bestraffningarna vara i form av avrättning. Allt sådant förfogar endast myndigheten över. Ingen annan, inte ens de lärde, får bestraffa andra eller ens sig själva eller sina slavar så länge denne inte har tillstånd från makthavaren, som till exempel religiösa domare och poliser. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm i sakfrågan.

Dessutom har ingen rätt att kritisera, skymfa eller skandalisera makthavarna. Sådana handlingar leder bara till kaos och ondska. Ingen människa, hur dygdig hon än är, får tvista med dem om maktinnehavet. Det vill säga om makthavaren är legitim och en ännu bättre person vill vara det, får ingen häva den förstnämndes regering till förmån för den bättre individen. Ty en sådan handling leder till blodbad, ärekränkning och ödeläggelse av egendomar. Med det sagt måste alla respektera makthavarna. Med makthavarna skyddar Allâh muslimer och infrastruktur. Med makthavarna verkställs föreskrivna straff och religiösa ritualer. Människorna känner sig trygga och kan studera, handla och göra andra religiösa och jordiska ändamål. Så fort en plats mister en makthavare uppstår plundring och kaos, islamiska ritualer avtar, moskéer och studiecirklar töms och folk tar upp vapen. Tack vare Allâhs nåd kan människor känna sig trygga under en muslimsk makthavares myndighet.